Lite fakta om hussvamp

Efter att ha varit i huset och rivit upp golvet i pörtet och hittat aktiv hussvamp under golvplankorna blev jag så nedstämd så jag tänkte slänga nyckeln när jag hade låst dörren. Men jag har nu lugnat ner mig! För när jag kom hem igen hade Byggnadsvårdsföreningens medlemstidning kommit och där fanns ett reportage om sanering av hussvamp. Tyvärr finns inte den artikeln på hermsidan ännu men väl en annan som har några år på nacken. Det finns föreställningar om att hus som drabbats av hussvamp omedelbart måste brännas ner och att om man varit inne i ett hus som är drabbat kan man sprida svampen till andra hus... men det är inte sant! Hussvamp innebär inte att huset måste brännas ner utan det kan räddas om man är noggrann och varsam. Och man behöver inte desinficera sin skor efter ett besök i mitt hus!
http://www.byggnadsvard.se/byggnadskultur/hussvamp-en-av-husets-fiender

luftslott ...nej, nej detta är en helt vanlig koja

Jag får höra många kommentarer om mitt projekt. De flesta tycker jag är modig och önskar mig lycka till. De förstår att jag har en dröm som jag vill kunna förverkliga. De förstår också att det kommer att ta lång tid och att det inte ens säkert att det blir som jag hoppas...men de låter mig ha min dröm. De till och med erbjuder att hjälpa till. De frågar hur det går och gläder sig med mig när det går framåt och peppar mig när det har fastnat och jag börjar tycka att det är hopplöst.
Sedan finns det andra - som tur är så är de ytterst få - som tittar mig stint i ögonen och säger: Men det vet du väl ... att du bygger luftslott! Du är mer än lovligt knäpp som tror att DU ska kunna genomföra det ... Då blir jag lite ledsen. För jag tycker inte någon har den rätten - att slå undan mina ben. Tänk om jag gick till en som försöker gå ner i vikt, eller försöker sluta röka ... eller kanske har en kronisk sjukdom och säger: Lilla vän - du bygger upp drömmar som är omöjliga att förverkliga...
Låt oss ha våra drömmar - vi som vill drömma om en tillvaro som ser lite annorlunda ut. Som är en aning ljusare än de vi lever med idag. Låt oss få ha våra drömmar och ni som inte vill ha några drömmar - låt inte er bitterhet gå ut över andra!!

det går framåt ... med mysteg ...men det går framåt

Nu går det framåt - så sakteliga.
Snart är det dags att åka norrut igen. Tonåringarna vill följa med och kommer att måla stugan, med lön så klart. Med falu rödfärg och kvast.
Jag ska riva upp golvet i pörtet. På jakt efter hussvampen! Sedan jag rev panelen för snart två år sedan - efter ena väggen i pörtet har inte hussvampen växt mer. Jag har inte sett ytterligare spridning i det rummet.
Jag ska alltås riva upp golvet. Flera decimeter breda plank, minst 5 centimeter tjocka. Troligtvis har det vuxit i närheten och tillsågade på gårdens egna såg. Planken är inte spikade utan ligger bara på syllen och några stockar under, och på sand. Med hjälp av kofot ska jag bända upp planka för planka - kanske jag klarar det ensam eller så får tonåringarna vara hantlangare - mot betalning förstås. Plankorna ska ut ur huset och inspekteras - är de angripna av svampen ska de saneras. Vilket innebär att jag sågar en meter från angreppet och gör en stor brasa av det förstörda!
När alla plankor är ute ska stockarna under inspekteras och fotograferas. Jag ska se hur mycket sand som finns under huset - fick höra att man ibland bara har sand en meter från ytterväggarna för att hålla draget borta. Det skulle vara skönt för då behöver jag inte kärra bort så mycket!!
Efter inspektioner och fotografering ska jag kontakta Anticimex - igen - för ett utlåtande. Jag har varit i kontakt med Piteåkontoret och de gav mig hopp om att huset går att rädda!!
Jag har också varit i kontakt med några "gubbar" som rustat upp en hel del timmerhus så de kan det här med att lyfta hus och att byta stockar. De kan också den ädla konsten att söka bidrag från Länsstyrelsen. De kan komma upp (mot reskostnaden förstås) och skriva ett utlåtande - för att söka bidrag - och för att ge mig kostandsförslag på hela timmerjobbet. Bidraget man kan söka är för att täcka merkostnaderna när man vill renovera ett gammalt hus på rätt sätt med gamla material...och det är ju precis så jag vill göra!

Så visst går det framåt ... även om det går med myrsteg :-)

vintern är på gång

Det är bråda tider i storstan. Tiden går snabbare och mer ska hinnas med. Jobbet tär och jag får ingen ro. Tankarna går till mitt hus och lugnet där. Jag drömmer om att få åka dit och leva av vad det ger... en dröm som är orealistisk just nu.
Huset är obeboeligt. Hussvamp ... som visserligen har slutat växa. Spisar som är omöjliga att elda i. Ingen el.
Jag räknar och räknar på vad det kommer att kosta att göra det absolut nödvändigaste:
- lyfta huset och byta stockar utefter en vägg
- ny grundläggning vid ett hörn
- byta ut det mesta virket i utbyggnaden
- sanera all hussvamp
- renovera alla eldstäder - 4 st
- se över taket och täta på vissa ställen
- dra in el
- brunnen ses över
- dränering runt hela huset
och till detta behövs hjälp ... vilket betyder att det kommer att kosta pengar. Minst 500 tusen :-(
Dessutom behövs
- alla fönster målas och ses över
- alla ytor renoveras
- ett kök byggas
- ett bra utedass byggas
men det kan jag göra själv och då går det att bo där under den tiden...

Senare behöver alla uthus renoveras. Ett växthus byggas. Vinden isoleras och göras beboelig. Gården göras trevlig. Kanske dra in vatten. Renovera lador...
Men dessa åtgärder får vänta...

Nu behöver jag bara vänta på att pengarna kommer ... sen ... :-D

utmaninagrnas tid...

Jag hade anledning att åka norrut i början av september. Jag skulle till Tromsö, som ligger så där 30 mil nordväst om mitt hus, för att göra något jag aldrig gjort förut: hålla ett föredrag på engelska på en internationell forskarkonferens. Jag hade jobbat mycket och länge på den presentationen så jag var väl förberedd men jag visste att mina scennerver inte är att lita på alla gånger. Så jag bestämde att jag skulle utmana mig själv ytterligare!
Jag åkte upp till stugan, som ligger för sig självt vid en sjö några kilometer från byn. Och där skulle jag, för första gången i hela mitt femtioåriga liv, sova helt ensam!! Jag som alltid varit så otroligt mörkrädd! Som måste ha lampan tänd i hallen i min lägenhet.
Jag hade förberett mig noga. Tänkt igenom alla praktiska detaljer så som vilken hink som skulle få bli pinkhink, hur jag skulle låsa ytterdörren (om saknar lås från insidan) och hur jag skulle kunna låta några ljus brinna när jag skulle somna i den beckmörka stugan.
Jag kom till byn mitt på dagen och hälsade på släkten så att det skulle vara avklarat för den dagen, handlade lite bullens pilsnerkorv i kusinens affär och tog med lite dricksvatten. Redan vid 16 var jag i stugan. Helt, totalt ensam. Jag hörde knappt fåglar ens i den lite dimmaiga eftermiddags skymningen. Jag bar in ved, hämtade lite diskvatten, inte för att det behövdes men bara för att så gör man när man kommer dit, och spankulerade sedan runt stället med kameran för att landa.
När middagstiden kom drog jag mig inomhus och tände några ljus och satt så och åt min spartanska måltid. Lyssnade på vedens knaster i spisen. Men det var 14 plusgrader så tyvärr fick jag inte elda så mycket som jag hade lust, stugan blev snabbt bastuvarm.
Ett par timmar satt jag så och njöt av lugnet innan det var dags att ta ett sista varv till dasset och till sjön. Skymningen hade kommit och det var helt underbart att stå med stövlarna i vattenbrynet och njuta av lugnet. I mina öron tjöt storstadsljuden fortfarande men stillheten hade infunnit sig i min kropp.
Jag satte på radion när jag kom in i stugan igen. Lyssnade på en dokumentär och förstod plötsligt att jag hade somnat sittande på stolen. Så jag tog med mig radion till sängen, tände ett par ljus som skulle räcka minst fyra timmar (jag ställde dem på järnspisen och jag kollade ordentligt vad som skulle kunna hända om de välte) och sedan kröp jag ner i sängen. Väl under täcket kom jag på att jag glömt låsa ytterdörren .... men då var jag så sömnig så ögonen gick inte att öppna ... och jag somnade tungt.
Mitt i natten vaknade jag till av brusande vågor. Halvt i drömmen försökte jag erinra mig om det var drömmen som fortsatte innan jag insåg att radion fortfarande stod på och P1 tydligen sänder vågbrus som pausljud på nätterna. Det var så mysigt med vågorna så jag sov vidare med dem i mina öron.
På morgonen, nästan 10 timmar efter jag somnat, låg jag kvar länge och funderade på vad det var som hade varit så skrämmande med att sova ensam i stugan. Det hade ju bara varit mysigt. Lugnt och skönt - det hade det varit! Visst kändes det lite ensamt men jag stötte på en lämmel på morgonen som jag pratade lite med och en gök, måste det ha varit, kom och satte sig på en gren bara en halvmeter från mig på kvällen innan.
Det var min första helt, jätteensamma, natt i stugan. Men absolut inte den sista!! Nu behöver jag inte få med någon annan varje gång jag ska dit ... så jag bestämde att nästa år i september åker jag dit igen! Ensam ... eller om någon kär vän vill så får han följa med... men nu är jag inte låst till att andra ska kunna åka med utan nu kan jag välja!
Det var en stor utmaning som kändes jättelätt när den väl var avklarad!
Och hur gick det i Tromsö då? Ja jag var ju inte den mest lysande stjärnan på den scenen men jag var inte heller sämst - det var ändå mitt allra första framträdande i detta samanhang så jag är helt nöjd!

Och hur mår huset då??

Jag var i husets trakter i tre veckor denna sommar. Jag var in genom dörren ett par, tre gånger. Mest för att konstatera att hussvampen inte tagit grepp om stockarna igen och för att kontrollera så att sprickorna på den stora spisen i pörtet inte blivit ännu större. Och det var lugnt! Hussvampen blev fråntagen fukten och kalken så den kan ej växa mer.

Som vanligt gick jag omkring och drömde om hur huset skulle kunna bli när jag övermannat de största hindren. Det stora pörtet med sina (minst) trettio kvadratmetrar skulle bli min sal. Där jag ska ha ett par kökssoffor, ett stort slagbord och en massa udda stolar. En gammal skänk ska stå efter en av timmerväggarna och elden i spisen ska spraka fridfullt. I pörtet ska jag sitta och sy, där kan jag ha min vävstol under vintermånaderna och där ska jag ha min laptop.
Det ska finnas gott om plats för alla som vill dela värmen och myset med mig.
Kammaren närmast pörtet är mitt sovrum Där finns en rörspis som ska värma mina nätter. Kammaren bredvid får bli ett rum där familjen kan hysa in sig när dom kommer på besök. Och den gamla butiksdelen får bli ett kök. Där kan jag dra in vatten utan att förstöra något gammalt.
Jag kanske till och med måste riva butiksdelen då den är i sämst skick ... men det vill jag inte tänka på när jag går och drömmer... Jag ser framför mig färgerna och inredningen. Jag känner lukten av brasorna i alla rum och jag hör knäppandet i det gamla huset. Och jag känner lugnet!!

Men det är förstås en bit kvar tills dess. Huset har några hinder att passera innan jag kommer så långt. Alla dessa månader sedan jag ärvde huset har jag nu analyserat vad som är viktigast att göra först och vad jag gör sen. Jag har också kommit fram till vad jag behöver hjälp med och vad jag kan göra själv, vad som kommer att kosta pengar och vad som kommer att kosta tid.

Jag hade besök av en granne som gav mig lite goda råd när det gäller byte av stockar och han lovade hjälpa mig när jag behöver. Så jag är jätteglad att jag kommer att ha så fina grannar. Jag har också mycket hjälp av mina kusiner som tipsar mig om folk som kan hjälpa mig och vart jag kan vända mig. Det är härligt med släkten och jag är så glad att jag numera träffar dom oftare!!

Huset ska inte bli något tvång eller måste för mig. Det ska vara en tillgång och en rekreation som gör att jag kommer närmare mina rötter ... och jag är på god väg!!

sommartider = myggtider

Den här sommarsemestern förlade jag i mitten av juni för att kunna vara lite före myggen. Min son och hans kusin var med och jag ville ju inte att de skulle tycka att veckan i norr bara skulle vara en pina. Då hade jag inte tänkt att värmen skulle snabba på kläckningen av de små flygfäna. Men som tur var tog jag vägen förbi IKEA på vägen upp och där hittade jag fina tält som jag köpte. De kom väl till pass för att grabbarna skulle kunna sova i stugan.

så var påsken över

Då var påsken över för detta år. Och påsklovet i stugan är slut.
Stockholm har hela veckan blivit överöst med värme och sol - i stugan smälte vi snö till disken och åkte skidor på isen.
Efter en vecka med snöhämtning, bastueldning... eller om sanningen ska fram eldade vi överallt - i alla spisar - för att få upp värmen i stugan.
När vi kom på lördag eftermiddag var det några plusgrader och värmen kom upp till knappa 17 grader innan vi skulle krypa till sängs. På morgonen visade inomhustermometern på 4 plus och då ska jag erkänna att jag så smått undrade vad jag givit mig in på. Jag förstod plötsligt varför vi inte brukar vara där vintertid. Men skam den som ger sig - även den dagen kom tempen upp till nära 20 grader inomhus på kvällskvisten och dagtid kunde vi vara ute och åka oss varma på isen. Solen lyste men vinden var stark, och kall, så det var inte med största nöje skidorna åkte på.
Tredje dagen lugnade vinden ner sig och solen öste värme över oss så vi fick en härlig dag. Med skidåkning och försök till grillning utomhus ... men då eldplatsen är i skugga mitt på dagen var det inget nöje - så varmt var det ej...
Sen växlade vädret mellan sol, lite regn och mer eller mindre vind men då man har accepterat och anpassat sig så var det riktigt skönt.
På mornarna steg jag upp tidigt och satte fyr i spisarna och kunde då sitta nära brasan och läsa eller virka. Allt eftersom värmen steg så flyttade jag bara en bit bort tills jag kommit ändra fram till köksbordet. Då var det dags för frukost och då vaknade resten. Sen tog vi oss några skidturer under dagen och en massa läsningpauser. Det blev faktiskt en riktigt skön, avkopplande vecka - för oss alla. Och sedan fick vi ju träffa släkten då och då med alla barn ... och det är alltid mysigt.
Nu är jag hemma i värmen, försommar i storstan, och så full av energi som jag inte varit på hela detta år. Härligt!!!

Men i mitt hus var jag inte alls. En massa snö låg på bron så jag bestämde att det var för svårt att ta sig in ... så den får vänta till sommaren.

Vårkänslor

Nu närmar sig våren med stormsteg. Här i storstan har isen på gatorna börjat smälta och solen känns varm. Visst blåser det kallt och man får inte sluta med mössa än på ett tag ... men hoppet har vaknat!
Mitt hus sover fortfarande gott. Vintern har lämnat sitt hårdaste grepp om människorna där uppe i norr och snart är finaste tiden på året här: vårvintern!!
Om en månad får vi åntligen komma dit och spänna på oss skidor och känna solen i pannan och vinden i ryggen. Kokkaffe i snögropen och korven på pinnen!! Fina dagar väntar. Men visst kan det vara annat väder, snöstorm och snöblandat regn...men det gör inte så mycket eftersom stugan är välbyggd och har många eldstäder. Vi tar med spel och stickning så nog kan vi roa oss ändå.
Samtidigt som vårkänslorna börjar vakna börjar jag också fundera mer på mitt hus. Så idag har jag skickat ut en fråga till universum (=facebook) och någon har timmerstockar att sälja till mig. Visst har jag en massa skogsmark men den har bara björkskog och små vindpinade tallar. Så där hittar jag inga 7 meter långa, raka, tallstockar inte. Men förhoppningsvis finns det någon annan som har några stockar över och som inte bor allt för långt bort. Det största problemet med mitt hus är nog avståndet till närmaste stad. Även om jag hittar skickliga timmermän, plåtslagare, murare och grävmaskiner (med maskinister) så är kostanaden för dessa att transportera sig troligtvis större än vad själva jobbet kostar :-(

Jag har lämnat ett löfte till mig själv att inte känna några krav och måsten. Att återställa huset i beboeligt skick behöver inte gå fort utan ska vara ett nöje. Jag låter det ta den tid det tar och skickar en önskan till universum att de rätta människorna ska komma i min väg för att hjälpa mig!

Längtar till påsk

Påsken detta år infaller i april. Därför tror vi att det ska vara möjligt att bo i stugan då ...så tågbiljetter är beställda för mig, min bror och våra tolvåringar. Vi hoppas på vackert vårvinterväder med långa turer på skidor på sjön. Snöskoter är inte något vi gillar; låter illa och luktar illa och kostar dessutom en massa pengar och miljö ... men som spårgörare är de helt suveräna. Så vi hoppas grabbarna i byn har åkt sina rundor på sjön och kört upp en fin skidväg till byn :-) ... men under veckan vi är där - då kan de stanna hemma så att vi får njuta av lugnet :-D... om de inte kommer för att hälsa på oss förstås - då är de hjärtligt välkomna!!


Sist vi gjorde ett försök under en påsk blev det minus 29 grader så min bror som var envis och ändå ville sova i stugan fick elda hela natten och ändå blev det aldrig någon värme. Som tur var hade vi ett alternativt sovställe då som vi andra kunde sova på, och även han då han gett upp sin romantiska natt. Nu har vi inte något annat ställe att sova på så det blir till att ta med dubbla sovsäckar, nattmössor och en stor portion äventyrslusta. Vi kommer att komma upp till stugan under tidig eftermiddag och då får vi elda i alla spisar, hänga upp alla sängkläder framför och hela tiden ha en eldvakt som fyller på ved. Vi andra får hämta snö att smälta, hämta driksvatten i byn och skotta en gång till dasset. Men det ska bli så mysigt. Grabbarna tyckte det var spännande i oktober och nu ska dom få den spänningen i en hel vecka ... och tills vi åker hem kommer timmerstommen att vara ordentligt uppvärmd. Oj vad vi längtar ....

snön faller....

Snön faller och faller över mitt hus. Bäddar in de gamla stockarna och de gistna uthusen i ett skyddande täcke. För att bevara och ta vara på mitt hus tills våren och sommaren kommer igen och väcker liv i huset. När jag kommer.
En skottkärra och en stege kommer att inhandlas! Jag ska riva lite mer skadat virke inomhus och måste tyvärr riva ett skjul som nog rasat ihop när snön har gjort sitt denna vinter. Dessutom har ju en stor del av ladugårdstaket rasat ihop. Det som skyddade gödselstacken från urlakning. Men nu finns ingen gödselstack längre! Och det behövs inget tak där längre... så jag ska röja undan bråten som finns där.
Så jag ser fram emot en massa kärrning av skräp och kanske en och annan brasa innan nästa sommar är till ände. Kanske kan till och med något fönster bli omhändetaget.
Det som är så skönt med mitt hus är att det inte finns några måsten!! Allt jag gör är till det bättre :-)
Så därför kommer jag att paddla och vandra med sonen, kanske åka till Nordkap, läsa och meditera utan det minsta dåligt samvete ...
Mitt hus ska vara till glädje och inte något som stjäl all min lediga tid!

sista besöket för i år

I mitten av oktober åkte vi de 150 milen upp till stugan och huset mitt igen. Snön hade kommit och allt täcktes av några centimeter och sjön hade dragit över sig en seg isskorpa.

Vi åkte upp denna gång för att vara med på vår farbrors begravning. Han och vår pappa var nästan jämngamla och hade träffats flitigt genom alla år. På vår farbrors kökssoffa fanns alltid plats för oss alla och ingen fick gå förrän magen var mätt och belåten.

Begravningen var ett avslut och ett farväl men samtidigt en ny början. Våra kusiner som nu, liksom vi, står utan sin pappa har kommit oss ännu närmare. Det känns som att vi nu behöver varandra på ett nytt vis, och det känns oerhört skönt mitt i alla sorg.

Vi kom flygandes från Stockholm, mina syskon och våra yngsta barn och kom fram till en utkyld stuga. Inomhus var det 5 minusgrader - och ute plus två. Vi fick börja med att öppna dörren för att släppa in värmen :-)

Min syster som är eldningsexpert fick snabbt fyr på alla spisar medans vi andra pysslade med annat praktiskt. Isen visade sig vara oerhört seg och svår att hacka hål i så det blev bara ett hål, tillräckligt stort för en skopa. Så vattenhämtandet bestod i att min tolvåring stod med pannlampa och lyste upp hålet, min brors tolvåring skopade upp isblandat vatten i en hink som min bror tog emot och bar in i bastun för värmning. Vad gjorde jag då? Jo fotograferade så klart!!

Nu blev lite gjort!

När jag åker upp till mitt hus och bor i vår stuga så verkar det mest bli en avstressningsresa. Jag kommer upp, eldar och sover ett par dagar innan jag tar mig in i mitt hus för att kolla läget.

Denna gång, i slutet av september, var det på samma sätt. Första kvällen, när vi kom till stugan, var det 4 plusgrader inomhus... så det var bara att dra på sig ett extra lager fleecebyxor och ytterligare en ylletröja. Som alltid har vi småstickor på lut så det ska gå lätt att få till en brasa. På rätt sätt. Utan branfarliga vätskor. Men denna gång var det segt i höstfukten, så till slut gav vi upp och hämtade tändvätskan som kvickt fick en liten brasa att ta sig. Innan kvällen var slut hade vi över 20 grader. Då hade vi visserligen eldat i bastun också. Jag badade inte utan somnade sött på kökssoffan då värmen och spraket vaggande mig.

Nästa dag hade regnet slutat och solen steg upp och gav hela världen ett oerhört vackert ljus. Och jag var redan pigg - på andra dagen!!

Så vi åkte in till byn och kollade till huset. Som vanligt kunde jag konstatera att hussvampen höll sig lugn. Inget nytt verkar ha blivit angripet. Men skorstenen i ladugården hade nu rasat ännu lite mer och vi beslöt att försöka laga den inifrån då det inte finns någon vettig stege. Eftersom det ligger lite hoprasat byggmaterial här och var på gården lyckades vi hitta en liten plåtbit som verkade passa fint. Jag fick klättra upp på råvinden, där jag förövrigt hittade massor av hästtagel och annat "mysigt", och klämma mig in under taket och lirka in plåten i hålet. Där fick jag tag i en brädbit som låg väl till pass för att kila fast plåtbiten och vips hade jag ordnat ett skydd som troligtvis klarar för snön. Att det kommer att blåsa in gör nog mindre, kanske till och med bra om det kan torka upp muren lite.

Därefter tog vi oss an en massa bråte som låg vid ena husväggen, bråte som troligtvis hade tänkt att bli någon typ av staket och resterna av en balkong som byggdes på 50-talet, och släpade iväg det för att inte husväggen skulle vara så fuktig. Dessutom riskerade en stege att rasa in i ett fönster. Trots 10 plusgrader jobbade vi rätt snart i t-shirts i det vackra vädret.

Och slutligen, efter några timmars kroppsarbete, tog jag kameran med och vi gick en tur runt ägorna. Jag hittade en massa roliga maskiner och redskap ... eller rättare sagt rester av det mesta. Saker som hade använts flitigt och vårdats ömt i 50-60 år och sedan lämnats när det sista brodern dog för över 20 år sedan.

Vi undersökte sågen, hittade slåttermaskin i en lada och flera fina träbåtar lite här och var.

Och nu vet jag vad jag ska önska till present när jag fyller ett halvt sekel om några dagar: en bra och lätt stege, en kofot modell större och en skottkärra!! För att nästa sommar ska jag riva rasade uthus :-)

Ja då så ... vad hände sist?

I hällande regn åkte vi, jag och sonen, med den hyrda minibilen de 20 milen upp till huset. Regnet var så kraftigt att jag trodde vi skulle svepas av vägen och fick krypköra fram vissa sträckor. Vindrutetorkarna gick på för fullt och ändå såg vi inte mycket. Väl framme i stugan vid sjön fick vi springa in så vi inte skulle bli allt för dränkta. Men där var så skönt... varmare inne än ute. Som om någon varit där och värmt upp för oss. (Kanske det berodde på att före regnet hade det varit sol några dagar). Nöjda och glada kröp vi ner i sovsäckarna och sövdes av ljudet av regnet mot plåttaket.
Morgonen därefter var det inte lika skönt att krypa ur den varma bädden. Regnet hade upphört med vinden ven, ja det var nog nära storm, som tryckte in kalluften i stugan. Utetermometern visade 5 plusgrader och inne var det knappt 10!!!
Ja så var starten på vår stugvecka.

Och det blev en jätteskön vecka. Vinden avtog och solen glimtade fram då och då och gjorde luften riktigt skön. Vi badade bastu ett par gånger och sonen ville att vi skulle doppa oss i sjön men jag stod mer än gärna på stranden och tittade på när han försökte sänka ner kroppen i det iskalla vattnet. Vi drog ner kanoten till stranden och paddlade över till andra sidan sjön och kollade till fasters stuga, som tyvärr står tom för det mesta nuförtiden. När jag var barn - ja ända till för så där 10-15 år sedan - var det fullt liv i alla stugor runt sjön och vi rodde ofta över till fasters stuga för att bada bastu, och glutta bakom gardinen när alla rödbrusiga gubbar sprang ner till sjön efter bastubadet, eller bara för en kort pratstund om hjortronplockningen eller fiskelyckan. Men nu har alla blivit gamla. Och nästa generation har inte riktigt tagit över på samma sätt som då även om det börjar röra sig lite i stugorna numera - bland annat i våran.

Vi var i mitt hus i byn och tittade till, mer kunde jag inte göra denna gång. Och till min lättnad såg jag inte ett enda spår av hussvampen. Men jag vet att jag inte kan "ropa hej förrän jag helt har kommit över bäcken" för jag vet om att den kommer tillbaka om jag inte gör något åt det. Så jag pratade runt än en gång och fick två bra namn på timmermän som skulle kunna hjälpa mig så jag börjar se hoppfullt på möjligheten att lyfta huset nästa sommar. Jag har funderat och läst och funderat, och även frågat runt och fått svar som jag inte blivit nöjd med , och kommit fram till att jag ska behålla mullbänksgrunden!!

Huset är alltså grundlagt på en mullbänk. Det betyder att golvbjälkarna ligger i jord och golvet ligger direkt på jorden. Man har alltså öst in torr jord innanför nedersta stockvarvet och även på utsidan har man skottat upp jord över den nedersta stocken för att få ett dragfritt innergolv. Och det har fungerat under alla år huset har varit uppvärmt. Då har värmen tryckt undan den fukt som velat komma in och även torkat upp det som kommit in, men den dagen man slutade elda i huset har fukten kunnat tränga in på den sidan där det har varit som mest fuktbelastat på utsidan. Vid ett av husets hörn stod en gammal vattentunna. Ner i denna tunna har en massa vatten runnit från taket och när tunnan varit full har det skvättat rakt in mot fasaden!! Ingen annan del av fasaden eller golvet är så skadat som där!! Självklart tog vi bort tunnan förra sommaren samtidigt som vi grävde bort jorden som låg mot stockarna.

Så jag tror man får göra så här:
Ta bort innergolvet i pörtet - som är det rum som har de mesta skadorna - efter att plankorna är ordentligt märkta. De som är skadade av svampen måste vi bränna. Resten sparar vi och lägger in igen. Vi måste också lyfta ur fönster och dörrar. Eventuellt lossa murstockarna från taket om de sitter fast - mest för att inte skada taket då jag ändå måste få murarna omgjorda. Och sedan lyfta hela härligheten så pass att de skadade stockarna kan avlägsnas och nya kan komma på plats. Nya stockar med samma dimension och längd givetvis. Och det betyder att jag bör beställa dem ganska snart då det inte är några småpinnar det handlar om. Kanske vi även behöver gjuta hörnstenar också ifall de gamla inte räcker till.
Därefter behövs en komplettering av mullbänkens torra jord och sedan nytt golv. I pörtet. Jag tror att de små kamrarana inte behöver åtgärdas alls då det är torrt och fint på de stockarna som finns i de rummen. Så länge som jag tänker mig att inte bo där mitt i kallaste vintern så behöver det inte göras mer.
Enkelt ... eller hur :-)

Ja det är nästa sommars jobb och det känns spännande!!

Men vad gjorde vi mer?
Jo vi var ute på mina ägor en hel dag, jo det tar en hel dag att trampa runt om man vill gå runt alltihop, men vi passade på att klappa fåren samtidigt och det tog ganska lång tid, och studera alla blommor som vi såg eftersom vi var ute med en guide som kunde mycket mycket om den natur vi strövade runt i. Vi kunde även smaka på hjortron, då vi hittade några som vara klara ute på en gungande myr, och sitta på min älvskant och äta matsäcken som vår guide så tacksamt hade med sig! Det vi hittade på mina ägor var mycket småbjörk, med mygg förstås, lite torra tallhedar, någon liten sjö och så förstås igenväxta ängar med raserade lador - varav en lada med en massa skrivet på en vägg. Det mesta på finska och oläsligt men på ett ställe stod det "Höbärgning 1957" och det tror jag säkert att min pappa skrev dit då han varje sommarlov var hemma och hjälpte till på gården även om han läste i Göteborg på den tiden. Så nu kommer jag att själv kunna ta mig i land på den stora ön och kunna hitta till mina marker nästa gång jag får lust :-)

Förutom det - jo vi hälsade på släkten, som alltid lika mysigt och trevligt och så åkte vi till Treriksröset!!! Det var en riktig höjdare som jag varmt kan rekommendera. Först bil i ca 10 mil och därefter en båt som går flera turer varje dag och tar ca 45 minuter - som kostade en massa pengar men det var det värt - och därefter en prommenad på ca en timme. Väl framme i Treriksröset blev det en hel del fotande och ... sen gick vi tillbaka!! Men naturen var storslagen. Växterna var vackra. Sjön var blank och fjällen höga.

Det var vår vecka. Som även innehöll mys framför brasan. En massa lyssnande på radion. Och en hel del kortspel ...

Och nästa år gör vi det igen - sonen och jag!!

Snart dax igen ...

Om en dryg vecka vänder jag norrut igen. Spaden och kofoten är redan där, har följt med min syster på hennes resa till Lappland och lofoten.
Denna gång tar jag med yngste sonen med på tåget. Vi hyr sedan en liten bil i Kiruna för att ta oss de sista 20 milen till huset. Mina kusiner i byn kallar det för paradiset och jag är mer och mer benägen att hålla med. Midnattsolen har inte gett upp även om inte solen står som högst på himmeln mitt-i-natten men ljust kommer det att vara. Myggen brukar vara som värst i mitten av juli men de senaste åren har myggen varit få och lugna så jag tror blint på att det blir så även i sommar.
Om det nu är så att myggen är hemska, regnet strilar och hopplösheten lägger sig på våra axlar tar vi den lilla hyrbilen och åker ännu lite mer norrut. Till Treriksröset - där jag aldrig varit trots närheten och som kan vara spännande för en tolvåring att berätta om i skolan. Om vi blir riktigt ressugna kan vi kanske till och med ta bilen ända till Nordkap... men då ska vi verkligen ha långtråkigt i paradiset.

Och vad tänker jag fixa denna gång då?
Jo med tanke på att sonen är med måste vi se till att ha lite mysigt, och inte bara jobba, så vi kommer att fixa paddlar till kanoten (som pappa byggde på 70-talet och som håller än) och dra iväg till mina ägor på Isosaari. För det är ju nu så att jag aldrig varit där!! Jag äger en massa ängar och halvdålig skog som jag aldrig besökt. Så det kommer att bli spännande att se hur det ser ut där. Jag vet att det ska finnar småbjörkar och hjortronmyrar. Det självklara i packningen blir då gummistövlar och riktigt bra regnställ!
Vi ska också besöka "våra" får som dessutom utökats med några lamm och se hur dom trivs att mumsa på mina ängar. Som jag arrenderat ut gratis till föreningen som äger fåren. Alltså till mig själv också :-)

Sen var det lite jobb också:
Självklart inspektera fuktigheten i stockarna närmast marken - har de torkat ut nu när vi grävt undan jorden som låg emot på utsidan.
Hur ser hussvampen ut nu? I höstas rev jag ju bort allt virke som var angripet och försökte även skrapa bort det som gick på stockarna. Har det blivit nya "rosor" på väggarna eller har det stannat av?
Jag ska förstås prata med folk som skulle kunna hjälpa mig att lyfta huset och renovera/laga mullbänksgrunden så att jag kan börja bygga upp ett fungerande sommarhus. Jag tror att det är dags för en stor insats nästa sommar och det måste jag planera för redan nu!!
Dessutom ska jag göra i ordning ett dass vid huset - det kan vara bra att ha om vi ska jobba mer däromkring nästa sommar.
Och så ska jag se till att stugan, vid sjön där vi nu bor, blir genomstädad och att vi slänger råttangripna mattor och liknande.

Allt detta på en vecka!!

Ja vad säger man ... allt blir inte alltid som man tänker det!?

Och så blev det denna gång!! Jag tog inte bilen norrut! För dagarna innan jag skulle åka började mitt badrum rivas ut - det har varit hemskt sedan jag flyttade in för två år sedan och nu var det plötsligt dags för renovering. Vilket innebar att katterna måste flytta ut i några dagar ... och jag kunde inte åka norrut förrän dom kunde flytta hem igen!!

Alltså blev allt skjutet ett par dagar framåt i tiden så jag fick planera om allt!! Flyg, låna bil, tåg, hyra bil och slutligen flyg hemåt igen.

Så till huset kom jag ändå - och det inte ens senare än jag tänkt mig .... och säkert piggare också eftersom jag inte behövde köra hela vägen (två dagar). Men någon grävning var det inte att tänka på eftersom snön fortfarande låg djup runt huset.

Men en sak gjorde jag - och det ordentligt - jag mätte upp huset. I alla möjligt riktningar. Och alla detaljer. Och höjder. Så nu ska jag renrita och göra skisser.

Jag fotograferade också det jag kom åt och lyckades även hitta hörnstenar som stockarna ligger på.

Nästa steg blir nu att hitta någon som bytt ut stockar och gjort om grunden på liknande hus. Jag fick några namn så nu kan jag nysta vidare här hemifrån!!

Dessutom fick jag njuta av lugn, snöskottning och eldning i stugan ... så min vistelse i norr var lika bra ändå!!

Nu är spaden köpt...

...och även en kofot.
Men det blir nog inte mycket grävning runt grunden då snön fortfarande ligger tjock. Dessutom snöar det ännu mer just i dagarna.
Så spaden får bli en snöspade så jag kan ta mig fram till stugan där jag ska bo. Och för att kunna gräva en gång fram till dasset. Fast så är det ju...och det är ju en del av charmen!!
Jag får mer tid att begrunda och varva ner efter en mycket hektisk vårvinter i storstan. Jag kan bada bastu och ligga på kökssoffan och läsa böcker. Jag åker bil upp så jag kan hälsa på hos släkten och det är ju så mysigt!!
Så jag ser fram emot resan som startar på fredag ...

Nu smälter snön...

Det känns härligt med fåglarna som sjunger allt vad de orkar och att snön är borta i storstan. Även mitt hus börjar tina upp och snart kan man ta sig fram till dörren. Om några veckor åker jag upp igen. Jag packar bilen med tjocka sovsäcken och bra gummistövlar. Jag köper en riktigt bra jordspade och en kofot. Kofoten behövs då jag ska få upp dörren till "stugan" där nyckeln finns och för att riva ett skjul på gården vid mitt hus.
Spaden kommer till användning då jag ska gräva runt grunden för att se hur huset är grundlagt. Nästa sommar ska jag låta lyfta huset för att byta de nedersta stockarna och då ska huset även få nya grundplintar. Därför behövs nu en ordentlig inventering i hur det egentligen ser ut under marken.
Jag ska även ta med mig millimeterrutade ark och tumstock för att mäta upp hela huset. Eftersom jag mest hela tiden sitter i Stockholm och planerar, och drömmer, så är det bra att ha koll på husets storlek mer exakt.
Så det ska jag göra nästa gång - i mitten på maj:
Mäta upp huset grundligt, inner och yttermått, fönster, spisar, dörrar mm, och uthusens yttermått.
Gräva i husets hörn för att se hur grundläggningen ser ut.
Riva ett skjul som ramlar ihop när som helst.
Förhoppningsvis ska jag även laga ett hål i ladugårdstaket - men då måste jag ha hjälp och en bra stege. Kanske jag även hinner med att riva ett rasat tak bakom ladugården - om jag har samma hjälp och stege.

Så detta sitter jag och drömmer om i vårsolen på min balkong på Södermalm :-)

Midvinter

Så ... då kom vi iväg. Det var minus 24 grader vid start och minus 28 när vi var framme två timmar och tjugo mil senare.

Det första jag måste göra var att spänna på mig ett par skidor och ta mig fram till en stuga för att hämta nyckeln till mitt hus. Lätt i sinnet gav jag mig iväg i djupsnön. Inga skoterspår ledde mig utan jag fick följa renarnas framfart. Det syntes att många djur nyligen hade sökt mat just där. Och jag kom fram ganska lätt. Och inte mycket snö hade samlats framför dörren. Men sedan tog min tur slut. Dörren gick inte att få upp. Helt omöjligt så jag fick ge upp. Och skida tillbaks till den varma bilen.

Jag kom alltså inte in i mitt hus men jag kunde plumsa runt och ta vackra bilder. Varsågoda!!

Om några dagar ...

...åker jag till mitt hus. Det är minst en meter snö och kanske omöjligt att ta sig in men jag tänker försöka. Jag ska jobba ca 20 mil från huset och får en ledig dag så jag har gjort upp med ett par vänner, som gärna vill se mitt projekt så fort som möjligt. Jag har hyrt en bil. Och måste ta med mig skidorna. För nyckeln hänger på en krok i en stuga som ligger ett par kilometer in i skogen.
Så först åker vi 20 mil norrut. Försöker hitta en lämplig plats efter vägen för bilen. Jag tar på mig skidorna och tar mig till stugan och hämtar nyckel och spade. Och sedan kan vi åka in i byn.
Där får vi säkert skotta vägen fram till dörren för att kunna ta oss in.
Ganska jobbigt projekt. Och egentligen rätt onödigt. Men spännande och roligt. Och jag ska ta massor med vinterbilder att visa här på bloggen.
Så.... om en dryg vecka borde det finnas lite fina bilder här!! Och det kan ju vara värt allt besvär!