Nu blev lite gjort!

När jag åker upp till mitt hus och bor i vår stuga så verkar det mest bli en avstressningsresa. Jag kommer upp, eldar och sover ett par dagar innan jag tar mig in i mitt hus för att kolla läget.

Denna gång, i slutet av september, var det på samma sätt. Första kvällen, när vi kom till stugan, var det 4 plusgrader inomhus... så det var bara att dra på sig ett extra lager fleecebyxor och ytterligare en ylletröja. Som alltid har vi småstickor på lut så det ska gå lätt att få till en brasa. På rätt sätt. Utan branfarliga vätskor. Men denna gång var det segt i höstfukten, så till slut gav vi upp och hämtade tändvätskan som kvickt fick en liten brasa att ta sig. Innan kvällen var slut hade vi över 20 grader. Då hade vi visserligen eldat i bastun också. Jag badade inte utan somnade sött på kökssoffan då värmen och spraket vaggande mig.

Nästa dag hade regnet slutat och solen steg upp och gav hela världen ett oerhört vackert ljus. Och jag var redan pigg - på andra dagen!!

Så vi åkte in till byn och kollade till huset. Som vanligt kunde jag konstatera att hussvampen höll sig lugn. Inget nytt verkar ha blivit angripet. Men skorstenen i ladugården hade nu rasat ännu lite mer och vi beslöt att försöka laga den inifrån då det inte finns någon vettig stege. Eftersom det ligger lite hoprasat byggmaterial här och var på gården lyckades vi hitta en liten plåtbit som verkade passa fint. Jag fick klättra upp på råvinden, där jag förövrigt hittade massor av hästtagel och annat "mysigt", och klämma mig in under taket och lirka in plåten i hålet. Där fick jag tag i en brädbit som låg väl till pass för att kila fast plåtbiten och vips hade jag ordnat ett skydd som troligtvis klarar för snön. Att det kommer att blåsa in gör nog mindre, kanske till och med bra om det kan torka upp muren lite.

Därefter tog vi oss an en massa bråte som låg vid ena husväggen, bråte som troligtvis hade tänkt att bli någon typ av staket och resterna av en balkong som byggdes på 50-talet, och släpade iväg det för att inte husväggen skulle vara så fuktig. Dessutom riskerade en stege att rasa in i ett fönster. Trots 10 plusgrader jobbade vi rätt snart i t-shirts i det vackra vädret.

Och slutligen, efter några timmars kroppsarbete, tog jag kameran med och vi gick en tur runt ägorna. Jag hittade en massa roliga maskiner och redskap ... eller rättare sagt rester av det mesta. Saker som hade använts flitigt och vårdats ömt i 50-60 år och sedan lämnats när det sista brodern dog för över 20 år sedan.

Vi undersökte sågen, hittade slåttermaskin i en lada och flera fina träbåtar lite här och var.

Och nu vet jag vad jag ska önska till present när jag fyller ett halvt sekel om några dagar: en bra och lätt stege, en kofot modell större och en skottkärra!! För att nästa sommar ska jag riva rasade uthus :-)