I hällande regn åkte vi, jag och sonen, med den hyrda minibilen de 20 milen upp till huset. Regnet var så kraftigt att jag trodde vi skulle svepas av vägen och fick krypköra fram vissa sträckor. Vindrutetorkarna gick på för fullt och ändå såg vi inte mycket. Väl framme i stugan vid sjön fick vi springa in så vi inte skulle bli allt för dränkta. Men där var så skönt... varmare inne än ute. Som om någon varit där och värmt upp för oss. (Kanske det berodde på att före regnet hade det varit sol några dagar). Nöjda och glada kröp vi ner i sovsäckarna och sövdes av ljudet av regnet mot plåttaket.
Morgonen därefter var det inte lika skönt att krypa ur den varma bädden. Regnet hade upphört med vinden ven, ja det var nog nära storm, som tryckte in kalluften i stugan. Utetermometern visade 5 plusgrader och inne var det knappt 10!!!
Ja så var starten på vår stugvecka.
Och det blev en jätteskön vecka. Vinden avtog och solen glimtade fram då och då och gjorde luften riktigt skön. Vi badade bastu ett par gånger och sonen ville att vi skulle doppa oss i sjön men jag stod mer än gärna på stranden och tittade på när han försökte sänka ner kroppen i det
iskalla vattnet. Vi drog ner kanoten till stranden och paddlade över till andra sidan sjön och kollade till fasters stuga, som tyvärr står tom för det mesta nuförtiden. När jag var barn - ja ända till för så där 10-15 år sedan - var det fullt liv i alla stugor runt sjön och vi rodde ofta över till fasters stuga för att bada bastu, och glutta bakom gardinen när alla rödbrusiga gubbar sprang ner till sjön efter bastubadet, eller bara för en kort pratstund om hjortronplockningen eller fiskelyckan. Men nu har alla blivit gamla. Och nästa generation har inte riktigt tagit över på samma sätt som då även om det börjar röra sig lite i stugorna numera - bland annat i våran.
Vi var i mitt hus i byn och tittade till, mer kunde jag inte göra denna gång. Och till min lättnad såg jag inte ett enda spår av hussvampen. Men jag vet att jag inte kan "ropa hej förrän jag helt har kommit över bäcken" för jag vet om att den kommer tillbaka om jag inte gör något åt det. Så jag pratade runt än en gång och fick två bra namn på timmermän som skulle kunna hjälpa mig så jag börjar se hoppfullt på möjligheten att lyfta huset nästa sommar. Jag har funderat och läst och funderat, och även frågat runt och fått svar som jag inte blivit nöjd med , och kommit fram till att jag ska behålla mullbänksgrunden!!
Huset är alltså grundlagt på en mullbänk. Det betyder att golvbjälkarna ligger i jord och golvet ligger direkt på jorden. Man har alltså öst in torr jord innanför nedersta stockvarvet och även på utsidan har man skottat upp jord över den nedersta stocken för att få ett dragfritt innergolv. Och det har fungerat under alla år huset har varit uppvärmt. Då har värmen tryckt undan den fukt som velat komma in och även torkat upp det som kommit in, men den dagen man slutade elda i huset har fukten kunnat tränga in på den sidan där det har varit som mest fuktbelastat på utsidan. Vid ett av husets hörn stod en gammal vattentunna. Ner i denna tunna har en massa vatten runnit från taket och när tunnan varit full har det skvättat rakt in mot fasaden!! Ingen annan del av fasaden eller golvet är så skadat som där!! Självklart tog vi bort tunnan förra sommaren samtidigt som vi grävde bort jorden som låg mot stockarna.
Så jag tror man får göra så här:
Ta bort innergolvet i pörtet - som är det rum som har de mesta skadorna - efter att plankorna är ordentligt märkta. De som är skadade av svampen måste vi bränna. Resten sparar vi och lägger in igen. Vi måste också lyfta ur fönster och dörrar. Eventuellt lossa murstockarna från taket om de sitter fast - mest för att inte skada taket då jag ändå måste få murarna omgjorda. Och sedan lyfta hela härligheten så pass att de skadade stockarna kan avlägsnas och nya kan komma på plats. Nya stockar med samma dimension och längd givetvis. Och det betyder att jag bör beställa dem ganska snart då det inte är några småpinnar det handlar om. Kanske vi även behöver gjuta hörnstenar också ifall de gamla inte räcker till.
Därefter behövs en komplettering av mullbänkens torra jord och sedan nytt golv. I pörtet. Jag tror att de små kamrarana inte behöver åtgärdas alls då det är torrt och fint på de stockarna som finns i de rummen. Så länge som jag tänker mig att inte bo där mitt i kallaste vintern så behöver det inte göras mer.
Enkelt ... eller hur :-)
Ja det är nästa sommars jobb och det känns spännande!!
Men vad gjorde vi mer?
Jo vi var ute på mina ägor en hel dag, jo det tar en hel dag att trampa runt om man vill gå runt alltihop, men vi passade på att klappa fåren samtidigt och det tog ganska lång tid, och studera alla blommor som vi såg eftersom vi var ute med en guide som kunde mycket mycket om den natur vi strövade runt i. Vi kunde även smaka på hjortron, då vi hittade några som vara klara ute på en gungande myr, och sitta på min älvskant och äta matsäcken som vår guide så tacksamt hade med sig! Det vi hittade på mina ägor var mycket småbjörk, med mygg förstås, lite torra tallhedar, någon liten sjö och så förstås igenväxta ängar med raserade lador - varav en lada med en massa skrivet på en vägg. Det mesta på finska och oläsligt men på ett ställe stod det "Höbärgning 1957" och det tror jag säkert att min pappa skrev dit då han varje sommarlov var hemma och hjälpte till på gården även om han läste i Göteborg på den tiden. Så nu kommer jag att själv kunna ta mig i land på den stora ön och kunna hitta till mina marker nästa gång jag får lust :-)
Förutom det - jo vi hälsade på släkten, som alltid lika mysigt och trevligt och så åkte vi till Treriksröset!!! Det var en riktig höjdare som jag varmt kan rekommendera. Först bil i ca 10 mil och därefter en båt som går flera turer varje dag och tar ca 45 minuter - som kostade en massa pengar men det var det värt - och därefter en prommenad på ca en timme. Väl framme i Treriksröset blev det en hel del fotande och ... sen gick vi tillbaka!! Men naturen var storslagen. Växterna var vackra. Sjön var blank och fjällen höga.
Det var vår vecka. Som även innehöll mys framför brasan. En massa lyssnande på radion. Och en hel del kortspel ...
Och nästa år gör vi det igen - sonen och jag!!
Morgonen därefter var det inte lika skönt att krypa ur den varma bädden. Regnet hade upphört med vinden ven, ja det var nog nära storm, som tryckte in kalluften i stugan. Utetermometern visade 5 plusgrader och inne var det knappt 10!!!
Ja så var starten på vår stugvecka.
Och det blev en jätteskön vecka. Vinden avtog och solen glimtade fram då och då och gjorde luften riktigt skön. Vi badade bastu ett par gånger och sonen ville att vi skulle doppa oss i sjön men jag stod mer än gärna på stranden och tittade på när han försökte sänka ner kroppen i det
iskalla vattnet. Vi drog ner kanoten till stranden och paddlade över till andra sidan sjön och kollade till fasters stuga, som tyvärr står tom för det mesta nuförtiden. När jag var barn - ja ända till för så där 10-15 år sedan - var det fullt liv i alla stugor runt sjön och vi rodde ofta över till fasters stuga för att bada bastu, och glutta bakom gardinen när alla rödbrusiga gubbar sprang ner till sjön efter bastubadet, eller bara för en kort pratstund om hjortronplockningen eller fiskelyckan. Men nu har alla blivit gamla. Och nästa generation har inte riktigt tagit över på samma sätt som då även om det börjar röra sig lite i stugorna numera - bland annat i våran.Vi var i mitt hus i byn och tittade till, mer kunde jag inte göra denna gång. Och till min lättnad såg jag inte ett enda spår av hussvampen. Men jag vet att jag inte kan "ropa hej förrän jag helt har kommit över bäcken" för jag vet om att den kommer tillbaka om jag inte gör något åt det. Så jag pratade runt än en gång och fick två bra namn på timmermän som skulle kunna hjälpa mig så jag börjar se hoppfullt på möjligheten att lyfta huset nästa sommar. Jag har funderat och läst och funderat, och även frågat runt och fått svar som jag inte blivit nöjd med , och kommit fram till att jag ska behålla mullbänksgrunden!!
Huset är alltså grundlagt på en mullbänk. Det betyder att golvbjälkarna ligger i jord och golvet ligger direkt på jorden. Man har alltså öst in torr jord innanför nedersta stockvarvet och även på utsidan har man skottat upp jord över den nedersta stocken för att få ett dragfritt innergolv. Och det har fungerat under alla år huset har varit uppvärmt. Då har värmen tryckt undan den fukt som velat komma in och även torkat upp det som kommit in, men den dagen man slutade elda i huset har fukten kunnat tränga in på den sidan där det har varit som mest fuktbelastat på utsidan. Vid ett av husets hörn stod en gammal vattentunna. Ner i denna tunna har en massa vatten runnit från taket och när tunnan varit full har det skvättat rakt in mot fasaden!! Ingen annan del av fasaden eller golvet är så skadat som där!! Självklart tog vi bort tunnan förra sommaren samtidigt som vi grävde bort jorden som låg mot stockarna.
Så jag tror man får göra så här:
Ta bort innergolvet i pörtet - som är det rum som har de mesta skadorna - efter att plankorna är ordentligt märkta. De som är skadade av svampen måste vi bränna. Resten sparar vi och lägger in igen. Vi måste också lyfta ur fönster och dörrar. Eventuellt lossa murstockarna från taket om de sitter fast - mest för att inte skada taket då jag ändå måste få murarna omgjorda. Och sedan lyfta hela härligheten så pass att de skadade stockarna kan avlägsnas och nya kan komma på plats. Nya stockar med samma dimension och längd givetvis. Och det betyder att jag bör beställa dem ganska snart då det inte är några småpinnar det handlar om. Kanske vi även behöver gjuta hörnstenar också ifall de gamla inte räcker till.
Därefter behövs en komplettering av mullbänkens torra jord och sedan nytt golv. I pörtet. Jag tror att de små kamrarana inte behöver åtgärdas alls då det är torrt och fint på de stockarna som finns i de rummen. Så länge som jag tänker mig att inte bo där mitt i kallaste vintern så behöver det inte göras mer.
Enkelt ... eller hur :-)
Ja det är nästa sommars jobb och det känns spännande!!
Men vad gjorde vi mer?
Jo vi var ute på mina ägor en hel dag, jo det tar en hel dag att trampa runt om man vill gå runt alltihop, men vi passade på att klappa fåren samtidigt och det tog ganska lång tid, och studera alla blommor som vi såg eftersom vi var ute med en guide som kunde mycket mycket om den natur vi strövade runt i. Vi kunde även smaka på hjortron, då vi hittade några som vara klara ute på en gungande myr, och sitta på min älvskant och äta matsäcken som vår guide så tacksamt hade med sig! Det vi hittade på mina ägor var mycket småbjörk, med mygg förstås, lite torra tallhedar, någon liten sjö och så förstås igenväxta ängar med raserade lador - varav en lada med en massa skrivet på en vägg. Det mesta på finska och oläsligt men på ett ställe stod det "Höbärgning 1957" och det tror jag säkert att min pappa skrev dit då han varje sommarlov var hemma och hjälpte till på gården även om han läste i Göteborg på den tiden. Så nu kommer jag att själv kunna ta mig i land på den stora ön och kunna hitta till mina marker nästa gång jag får lust :-)
Förutom det - jo vi hälsade på släkten, som alltid lika mysigt och trevligt och så åkte vi till Treriksröset!!! Det var en riktig höjdare som jag varmt kan rekommendera. Först bil i ca 10 mil och därefter en båt som går flera turer varje dag och tar ca 45 minuter - som kostade en massa pengar men det var det värt - och därefter en prommenad på ca en timme. Väl framme i Treriksröset blev det en hel del fotande och ... sen gick vi tillbaka!! Men naturen var storslagen. Växterna var vackra. Sjön var blank och fjällen höga.
Det var vår vecka. Som även innehöll mys framför brasan. En massa lyssnande på radion. Och en hel del kortspel ...
Och nästa år gör vi det igen - sonen och jag!!
