Förberedelser inför resan

På söndag är det dags! Jag sätter mig i bilen för att köra de 150 milen norrut. Och förväntan känns som en glad klump i bröstet.
Jag har lagt fram sovsäckar och gummistövlar, långkalsonger och en nyköpt anteckningsbok där jag ska anteckna husets alla små egenheter. Ficklampan ska med och kameran. Funderar faktiskt på att köpa en ny och bättre kamera för att kunna dokumentera alla detaljer. Alla sprickor i murstocken och kanske mögel i matkällaren. Samt den lilla vackra linnéan som man får stå på knä i mossan för.
Jag har prövat mina ideér försiktigt bland arbetskamrater och vänner ... och jag blir mer och mer övertygad om att detta är helt rätt. Huset är visserligen lite slitet och oanvänt men inte helt förstört. Läget är mycket vackert och i älven kan man få tio-kilos lax.
Dessutom är huset den äldsta intakta gården i byn. Det gör mig lite högtidlig - vilket förtroende.
Huset behöver lite omvårdnad. Och jag ska i alla fall försöka.

Sagan börjar egentligen inte än

Huset är ännu inte mitt. Om en vecka ska jag åka dit med kamera, ficklampa och gummistövlar för att besikta skicket. Och för att bestämma om jag vill ha det. Det är så man ska göra.

Men jag har redan bestämt mig. Huset finns redan i mina drömmar. Huset har stått obebott och övergivet i mer än tjugo år. Huset är min pappas. Hans barndomshemman som han ärvde när den siste av hans äldre bröder dog en tragisk död. Han ville göra det beboeligt. Han började. Sedan träffade han kärleken så huset fick fortsätta sin väntan.

Min pappa somnade lugnt in för några få veckor sedan. Efter en lång sjukdomstid. Direkt visste jag att jag måste ta hand om huset. Föra in lite liv och glädje i huset. Ge huset den kärlek som det så väl behöver.

Det är ingen ny tanke men nu har den blivit tydlig och jag har vågat tänka den fullt ut. Pröva den inför vänner. Jag har skrivit om huset, och fragment av dess historia, i månader. Hela våren har jag återkommit till huset i mina texter. Men inte vågat tänka det som mitt. Men nu är tankarna stadiga. Jag behöver en plats för mina rötter och jag behöver en plats för att finna lugn.

Just nu skriver jag listor på vad jag tror måste åtgärdas och rangordnar vad som är viktigast:
Grunden - troligtvis håller den nedersta stockraden på att ruttna och det är mycket fukt i matkällaren - kanske till och med hussvamp. Huset är på väg att sjunka ner i jorden - måste åtgärnas snarast!
Taket - verkade tätt när jag var där senast för två år sedan men måste inspekteras grundligt.
Mustockarna och de fyra eldstäderna - måste provtryckas och troligtvis renoveras. De har i alla fall inte rasat helt!

Sedan måste allt inomhus målas då det luktar rök och ingrodd smuts i hela huset.
Kallvattenledningen som är indragen måste bytas ut.
Ny eldragning på hela gården.

Och om jag vill kunna bo där mer regelbundet måste jag dra in vatten och avlopp för badrum och tvättmaskin. Samt isolera ytterväggar.

Dessutom finns uthus, lagård och lador i varierat skick som behöver åtgärdas när tid och lust finns!!

Alltså inga fritidsproblem för mig - någonsin framöver!! Och det känns bara spännande.

Sagan om ett gammalt hemman längst upp i norr

Saga och saga förresten ...
Det är faktiskt en sann historia. Men om denna historia får ett lyckligt slut blir det en riktig saga. En saga som jag bara har fragment av ännu. Bakåt vet jag inte allt. Framåt har inte allt hänt.
Men sagan börjar nu ...