Och hur mår huset då??

Jag var i husets trakter i tre veckor denna sommar. Jag var in genom dörren ett par, tre gånger. Mest för att konstatera att hussvampen inte tagit grepp om stockarna igen och för att kontrollera så att sprickorna på den stora spisen i pörtet inte blivit ännu större. Och det var lugnt! Hussvampen blev fråntagen fukten och kalken så den kan ej växa mer.

Som vanligt gick jag omkring och drömde om hur huset skulle kunna bli när jag övermannat de största hindren. Det stora pörtet med sina (minst) trettio kvadratmetrar skulle bli min sal. Där jag ska ha ett par kökssoffor, ett stort slagbord och en massa udda stolar. En gammal skänk ska stå efter en av timmerväggarna och elden i spisen ska spraka fridfullt. I pörtet ska jag sitta och sy, där kan jag ha min vävstol under vintermånaderna och där ska jag ha min laptop.
Det ska finnas gott om plats för alla som vill dela värmen och myset med mig.
Kammaren närmast pörtet är mitt sovrum Där finns en rörspis som ska värma mina nätter. Kammaren bredvid får bli ett rum där familjen kan hysa in sig när dom kommer på besök. Och den gamla butiksdelen får bli ett kök. Där kan jag dra in vatten utan att förstöra något gammalt.
Jag kanske till och med måste riva butiksdelen då den är i sämst skick ... men det vill jag inte tänka på när jag går och drömmer... Jag ser framför mig färgerna och inredningen. Jag känner lukten av brasorna i alla rum och jag hör knäppandet i det gamla huset. Och jag känner lugnet!!

Men det är förstås en bit kvar tills dess. Huset har några hinder att passera innan jag kommer så långt. Alla dessa månader sedan jag ärvde huset har jag nu analyserat vad som är viktigast att göra först och vad jag gör sen. Jag har också kommit fram till vad jag behöver hjälp med och vad jag kan göra själv, vad som kommer att kosta pengar och vad som kommer att kosta tid.

Jag hade besök av en granne som gav mig lite goda råd när det gäller byte av stockar och han lovade hjälpa mig när jag behöver. Så jag är jätteglad att jag kommer att ha så fina grannar. Jag har också mycket hjälp av mina kusiner som tipsar mig om folk som kan hjälpa mig och vart jag kan vända mig. Det är härligt med släkten och jag är så glad att jag numera träffar dom oftare!!

Huset ska inte bli något tvång eller måste för mig. Det ska vara en tillgång och en rekreation som gör att jag kommer närmare mina rötter ... och jag är på god väg!!

sommartider = myggtider

Den här sommarsemestern förlade jag i mitten av juni för att kunna vara lite före myggen. Min son och hans kusin var med och jag ville ju inte att de skulle tycka att veckan i norr bara skulle vara en pina. Då hade jag inte tänkt att värmen skulle snabba på kläckningen av de små flygfäna. Men som tur var tog jag vägen förbi IKEA på vägen upp och där hittade jag fina tält som jag köpte. De kom väl till pass för att grabbarna skulle kunna sova i stugan.