sista besöket för i år

I mitten av oktober åkte vi de 150 milen upp till stugan och huset mitt igen. Snön hade kommit och allt täcktes av några centimeter och sjön hade dragit över sig en seg isskorpa.

Vi åkte upp denna gång för att vara med på vår farbrors begravning. Han och vår pappa var nästan jämngamla och hade träffats flitigt genom alla år. På vår farbrors kökssoffa fanns alltid plats för oss alla och ingen fick gå förrän magen var mätt och belåten.

Begravningen var ett avslut och ett farväl men samtidigt en ny början. Våra kusiner som nu, liksom vi, står utan sin pappa har kommit oss ännu närmare. Det känns som att vi nu behöver varandra på ett nytt vis, och det känns oerhört skönt mitt i alla sorg.

Vi kom flygandes från Stockholm, mina syskon och våra yngsta barn och kom fram till en utkyld stuga. Inomhus var det 5 minusgrader - och ute plus två. Vi fick börja med att öppna dörren för att släppa in värmen :-)

Min syster som är eldningsexpert fick snabbt fyr på alla spisar medans vi andra pysslade med annat praktiskt. Isen visade sig vara oerhört seg och svår att hacka hål i så det blev bara ett hål, tillräckligt stort för en skopa. Så vattenhämtandet bestod i att min tolvåring stod med pannlampa och lyste upp hålet, min brors tolvåring skopade upp isblandat vatten i en hink som min bror tog emot och bar in i bastun för värmning. Vad gjorde jag då? Jo fotograferade så klart!!