Så ... då kom vi iväg. Det var minus 24 grader vid start och minus 28 när vi var framme två timmar och tjugo mil senare.
Det första jag måste göra var att spänna på mig ett par skidor och ta mig fram till en stuga för att hämta nyckeln till mitt hus. Lätt i sinnet gav jag mig iväg i djupsnön. Inga skoterspår ledde mig utan jag fick följa renarnas framfart. Det syntes att många djur nyligen hade sökt mat just där. Och jag kom fram ganska lätt. Och inte mycket snö hade samlats framför dörren. Men sedan tog min tur slut. Dörren gick inte att få upp. Helt omöjligt så jag fick ge upp. Och skida tillbaks till den varma bilen.
Jag kom alltså inte in i mitt hus men jag kunde plumsa runt och ta vackra bilder. Varsågoda!!
Vilka fantastiska bilder du fick!
SvaraRaderajag hade en bra hjälpfotograf ;-)
SvaraRaderaVilket antiklimax! Men ooo så vackert utanför....
SvaraRaderaDet är väl för vackert i Tornedalen.. :)
SvaraRaderaLycka till med huset..
Hälsningar kusin
Och byn är det vackraste som finns..världens ände som jag trodde när jag var barn.
SvaraRaderaMen det är väl så att där man har rötterna, där finns alltid hjärtat trots att man lever 150 mil bort. Märkligt det där med rötter, men de verkar bli starkare när man är så stor så man får välja själv om man vill åka dit eller inte :)
/Sister