det går framåt ... med mysteg ...men det går framåt

Nu går det framåt - så sakteliga.
Snart är det dags att åka norrut igen. Tonåringarna vill följa med och kommer att måla stugan, med lön så klart. Med falu rödfärg och kvast.
Jag ska riva upp golvet i pörtet. På jakt efter hussvampen! Sedan jag rev panelen för snart två år sedan - efter ena väggen i pörtet har inte hussvampen växt mer. Jag har inte sett ytterligare spridning i det rummet.
Jag ska alltås riva upp golvet. Flera decimeter breda plank, minst 5 centimeter tjocka. Troligtvis har det vuxit i närheten och tillsågade på gårdens egna såg. Planken är inte spikade utan ligger bara på syllen och några stockar under, och på sand. Med hjälp av kofot ska jag bända upp planka för planka - kanske jag klarar det ensam eller så får tonåringarna vara hantlangare - mot betalning förstås. Plankorna ska ut ur huset och inspekteras - är de angripna av svampen ska de saneras. Vilket innebär att jag sågar en meter från angreppet och gör en stor brasa av det förstörda!
När alla plankor är ute ska stockarna under inspekteras och fotograferas. Jag ska se hur mycket sand som finns under huset - fick höra att man ibland bara har sand en meter från ytterväggarna för att hålla draget borta. Det skulle vara skönt för då behöver jag inte kärra bort så mycket!!
Efter inspektioner och fotografering ska jag kontakta Anticimex - igen - för ett utlåtande. Jag har varit i kontakt med Piteåkontoret och de gav mig hopp om att huset går att rädda!!
Jag har också varit i kontakt med några "gubbar" som rustat upp en hel del timmerhus så de kan det här med att lyfta hus och att byta stockar. De kan också den ädla konsten att söka bidrag från Länsstyrelsen. De kan komma upp (mot reskostnaden förstås) och skriva ett utlåtande - för att söka bidrag - och för att ge mig kostandsförslag på hela timmerjobbet. Bidraget man kan söka är för att täcka merkostnaderna när man vill renovera ett gammalt hus på rätt sätt med gamla material...och det är ju precis så jag vill göra!

Så visst går det framåt ... även om det går med myrsteg :-)

vintern är på gång

Det är bråda tider i storstan. Tiden går snabbare och mer ska hinnas med. Jobbet tär och jag får ingen ro. Tankarna går till mitt hus och lugnet där. Jag drömmer om att få åka dit och leva av vad det ger... en dröm som är orealistisk just nu.
Huset är obeboeligt. Hussvamp ... som visserligen har slutat växa. Spisar som är omöjliga att elda i. Ingen el.
Jag räknar och räknar på vad det kommer att kosta att göra det absolut nödvändigaste:
- lyfta huset och byta stockar utefter en vägg
- ny grundläggning vid ett hörn
- byta ut det mesta virket i utbyggnaden
- sanera all hussvamp
- renovera alla eldstäder - 4 st
- se över taket och täta på vissa ställen
- dra in el
- brunnen ses över
- dränering runt hela huset
och till detta behövs hjälp ... vilket betyder att det kommer att kosta pengar. Minst 500 tusen :-(
Dessutom behövs
- alla fönster målas och ses över
- alla ytor renoveras
- ett kök byggas
- ett bra utedass byggas
men det kan jag göra själv och då går det att bo där under den tiden...

Senare behöver alla uthus renoveras. Ett växthus byggas. Vinden isoleras och göras beboelig. Gården göras trevlig. Kanske dra in vatten. Renovera lador...
Men dessa åtgärder får vänta...

Nu behöver jag bara vänta på att pengarna kommer ... sen ... :-D

utmaninagrnas tid...

Jag hade anledning att åka norrut i början av september. Jag skulle till Tromsö, som ligger så där 30 mil nordväst om mitt hus, för att göra något jag aldrig gjort förut: hålla ett föredrag på engelska på en internationell forskarkonferens. Jag hade jobbat mycket och länge på den presentationen så jag var väl förberedd men jag visste att mina scennerver inte är att lita på alla gånger. Så jag bestämde att jag skulle utmana mig själv ytterligare!
Jag åkte upp till stugan, som ligger för sig självt vid en sjö några kilometer från byn. Och där skulle jag, för första gången i hela mitt femtioåriga liv, sova helt ensam!! Jag som alltid varit så otroligt mörkrädd! Som måste ha lampan tänd i hallen i min lägenhet.
Jag hade förberett mig noga. Tänkt igenom alla praktiska detaljer så som vilken hink som skulle få bli pinkhink, hur jag skulle låsa ytterdörren (om saknar lås från insidan) och hur jag skulle kunna låta några ljus brinna när jag skulle somna i den beckmörka stugan.
Jag kom till byn mitt på dagen och hälsade på släkten så att det skulle vara avklarat för den dagen, handlade lite bullens pilsnerkorv i kusinens affär och tog med lite dricksvatten. Redan vid 16 var jag i stugan. Helt, totalt ensam. Jag hörde knappt fåglar ens i den lite dimmaiga eftermiddags skymningen. Jag bar in ved, hämtade lite diskvatten, inte för att det behövdes men bara för att så gör man när man kommer dit, och spankulerade sedan runt stället med kameran för att landa.
När middagstiden kom drog jag mig inomhus och tände några ljus och satt så och åt min spartanska måltid. Lyssnade på vedens knaster i spisen. Men det var 14 plusgrader så tyvärr fick jag inte elda så mycket som jag hade lust, stugan blev snabbt bastuvarm.
Ett par timmar satt jag så och njöt av lugnet innan det var dags att ta ett sista varv till dasset och till sjön. Skymningen hade kommit och det var helt underbart att stå med stövlarna i vattenbrynet och njuta av lugnet. I mina öron tjöt storstadsljuden fortfarande men stillheten hade infunnit sig i min kropp.
Jag satte på radion när jag kom in i stugan igen. Lyssnade på en dokumentär och förstod plötsligt att jag hade somnat sittande på stolen. Så jag tog med mig radion till sängen, tände ett par ljus som skulle räcka minst fyra timmar (jag ställde dem på järnspisen och jag kollade ordentligt vad som skulle kunna hända om de välte) och sedan kröp jag ner i sängen. Väl under täcket kom jag på att jag glömt låsa ytterdörren .... men då var jag så sömnig så ögonen gick inte att öppna ... och jag somnade tungt.
Mitt i natten vaknade jag till av brusande vågor. Halvt i drömmen försökte jag erinra mig om det var drömmen som fortsatte innan jag insåg att radion fortfarande stod på och P1 tydligen sänder vågbrus som pausljud på nätterna. Det var så mysigt med vågorna så jag sov vidare med dem i mina öron.
På morgonen, nästan 10 timmar efter jag somnat, låg jag kvar länge och funderade på vad det var som hade varit så skrämmande med att sova ensam i stugan. Det hade ju bara varit mysigt. Lugnt och skönt - det hade det varit! Visst kändes det lite ensamt men jag stötte på en lämmel på morgonen som jag pratade lite med och en gök, måste det ha varit, kom och satte sig på en gren bara en halvmeter från mig på kvällen innan.
Det var min första helt, jätteensamma, natt i stugan. Men absolut inte den sista!! Nu behöver jag inte få med någon annan varje gång jag ska dit ... så jag bestämde att nästa år i september åker jag dit igen! Ensam ... eller om någon kär vän vill så får han följa med... men nu är jag inte låst till att andra ska kunna åka med utan nu kan jag välja!
Det var en stor utmaning som kändes jättelätt när den väl var avklarad!
Och hur gick det i Tromsö då? Ja jag var ju inte den mest lysande stjärnan på den scenen men jag var inte heller sämst - det var ändå mitt allra första framträdande i detta samanhang så jag är helt nöjd!

Och hur mår huset då??

Jag var i husets trakter i tre veckor denna sommar. Jag var in genom dörren ett par, tre gånger. Mest för att konstatera att hussvampen inte tagit grepp om stockarna igen och för att kontrollera så att sprickorna på den stora spisen i pörtet inte blivit ännu större. Och det var lugnt! Hussvampen blev fråntagen fukten och kalken så den kan ej växa mer.

Som vanligt gick jag omkring och drömde om hur huset skulle kunna bli när jag övermannat de största hindren. Det stora pörtet med sina (minst) trettio kvadratmetrar skulle bli min sal. Där jag ska ha ett par kökssoffor, ett stort slagbord och en massa udda stolar. En gammal skänk ska stå efter en av timmerväggarna och elden i spisen ska spraka fridfullt. I pörtet ska jag sitta och sy, där kan jag ha min vävstol under vintermånaderna och där ska jag ha min laptop.
Det ska finnas gott om plats för alla som vill dela värmen och myset med mig.
Kammaren närmast pörtet är mitt sovrum Där finns en rörspis som ska värma mina nätter. Kammaren bredvid får bli ett rum där familjen kan hysa in sig när dom kommer på besök. Och den gamla butiksdelen får bli ett kök. Där kan jag dra in vatten utan att förstöra något gammalt.
Jag kanske till och med måste riva butiksdelen då den är i sämst skick ... men det vill jag inte tänka på när jag går och drömmer... Jag ser framför mig färgerna och inredningen. Jag känner lukten av brasorna i alla rum och jag hör knäppandet i det gamla huset. Och jag känner lugnet!!

Men det är förstås en bit kvar tills dess. Huset har några hinder att passera innan jag kommer så långt. Alla dessa månader sedan jag ärvde huset har jag nu analyserat vad som är viktigast att göra först och vad jag gör sen. Jag har också kommit fram till vad jag behöver hjälp med och vad jag kan göra själv, vad som kommer att kosta pengar och vad som kommer att kosta tid.

Jag hade besök av en granne som gav mig lite goda råd när det gäller byte av stockar och han lovade hjälpa mig när jag behöver. Så jag är jätteglad att jag kommer att ha så fina grannar. Jag har också mycket hjälp av mina kusiner som tipsar mig om folk som kan hjälpa mig och vart jag kan vända mig. Det är härligt med släkten och jag är så glad att jag numera träffar dom oftare!!

Huset ska inte bli något tvång eller måste för mig. Det ska vara en tillgång och en rekreation som gör att jag kommer närmare mina rötter ... och jag är på god väg!!

sommartider = myggtider

Den här sommarsemestern förlade jag i mitten av juni för att kunna vara lite före myggen. Min son och hans kusin var med och jag ville ju inte att de skulle tycka att veckan i norr bara skulle vara en pina. Då hade jag inte tänkt att värmen skulle snabba på kläckningen av de små flygfäna. Men som tur var tog jag vägen förbi IKEA på vägen upp och där hittade jag fina tält som jag köpte. De kom väl till pass för att grabbarna skulle kunna sova i stugan.

så var påsken över

Då var påsken över för detta år. Och påsklovet i stugan är slut.
Stockholm har hela veckan blivit överöst med värme och sol - i stugan smälte vi snö till disken och åkte skidor på isen.
Efter en vecka med snöhämtning, bastueldning... eller om sanningen ska fram eldade vi överallt - i alla spisar - för att få upp värmen i stugan.
När vi kom på lördag eftermiddag var det några plusgrader och värmen kom upp till knappa 17 grader innan vi skulle krypa till sängs. På morgonen visade inomhustermometern på 4 plus och då ska jag erkänna att jag så smått undrade vad jag givit mig in på. Jag förstod plötsligt varför vi inte brukar vara där vintertid. Men skam den som ger sig - även den dagen kom tempen upp till nära 20 grader inomhus på kvällskvisten och dagtid kunde vi vara ute och åka oss varma på isen. Solen lyste men vinden var stark, och kall, så det var inte med största nöje skidorna åkte på.
Tredje dagen lugnade vinden ner sig och solen öste värme över oss så vi fick en härlig dag. Med skidåkning och försök till grillning utomhus ... men då eldplatsen är i skugga mitt på dagen var det inget nöje - så varmt var det ej...
Sen växlade vädret mellan sol, lite regn och mer eller mindre vind men då man har accepterat och anpassat sig så var det riktigt skönt.
På mornarna steg jag upp tidigt och satte fyr i spisarna och kunde då sitta nära brasan och läsa eller virka. Allt eftersom värmen steg så flyttade jag bara en bit bort tills jag kommit ändra fram till köksbordet. Då var det dags för frukost och då vaknade resten. Sen tog vi oss några skidturer under dagen och en massa läsningpauser. Det blev faktiskt en riktigt skön, avkopplande vecka - för oss alla. Och sedan fick vi ju träffa släkten då och då med alla barn ... och det är alltid mysigt.
Nu är jag hemma i värmen, försommar i storstan, och så full av energi som jag inte varit på hela detta år. Härligt!!!

Men i mitt hus var jag inte alls. En massa snö låg på bron så jag bestämde att det var för svårt att ta sig in ... så den får vänta till sommaren.

Vårkänslor

Nu närmar sig våren med stormsteg. Här i storstan har isen på gatorna börjat smälta och solen känns varm. Visst blåser det kallt och man får inte sluta med mössa än på ett tag ... men hoppet har vaknat!
Mitt hus sover fortfarande gott. Vintern har lämnat sitt hårdaste grepp om människorna där uppe i norr och snart är finaste tiden på året här: vårvintern!!
Om en månad får vi åntligen komma dit och spänna på oss skidor och känna solen i pannan och vinden i ryggen. Kokkaffe i snögropen och korven på pinnen!! Fina dagar väntar. Men visst kan det vara annat väder, snöstorm och snöblandat regn...men det gör inte så mycket eftersom stugan är välbyggd och har många eldstäder. Vi tar med spel och stickning så nog kan vi roa oss ändå.
Samtidigt som vårkänslorna börjar vakna börjar jag också fundera mer på mitt hus. Så idag har jag skickat ut en fråga till universum (=facebook) och någon har timmerstockar att sälja till mig. Visst har jag en massa skogsmark men den har bara björkskog och små vindpinade tallar. Så där hittar jag inga 7 meter långa, raka, tallstockar inte. Men förhoppningsvis finns det någon annan som har några stockar över och som inte bor allt för långt bort. Det största problemet med mitt hus är nog avståndet till närmaste stad. Även om jag hittar skickliga timmermän, plåtslagare, murare och grävmaskiner (med maskinister) så är kostanaden för dessa att transportera sig troligtvis större än vad själva jobbet kostar :-(

Jag har lämnat ett löfte till mig själv att inte känna några krav och måsten. Att återställa huset i beboeligt skick behöver inte gå fort utan ska vara ett nöje. Jag låter det ta den tid det tar och skickar en önskan till universum att de rätta människorna ska komma i min väg för att hjälpa mig!