torsdag 25 februari 2010

Midvinter















Så ... då kom vi iväg. Det var minus 24 grader vid start och minus 28 när vi var framme två timmar och tjugo mil senare.





Det första jag måste göra var att spänna på mig ett par skidor och ta mig fram till en stuga för att hämta nyckeln till mitt hus. Lätt i sinnet gav jag mig iväg i djupsnön. Inga skoterspår ledde mig utan jag fick följa renarnas framfart. Det syntes att många djur nyligen hade sökt mat just där. Och jag kom fram ganska lätt. Och inte mycket snö hade samlats framför dörren. Men sedan tog min tur slut. Dörren gick inte att få upp. Helt omöjligt så jag fick ge upp. Och skida tillbaks till den varma bilen.










Jag kom alltså inte in i mitt hus men jag kunde plumsa runt och ta vackra bilder. Varsågoda!!








onsdag 17 februari 2010

Om några dagar ...

...åker jag till mitt hus. Det är minst en meter snö och kanske omöjligt att ta sig in men jag tänker försöka. Jag ska jobba ca 20 mil från huset och får en ledig dag så jag har gjort upp med ett par vänner, som gärna vill se mitt projekt så fort som möjligt. Jag har hyrt en bil. Och måste ta med mig skidorna. För nyckeln hänger på en krok i en stuga som ligger ett par kilometer in i skogen.
Så först åker vi 20 mil norrut. Försöker hitta en lämplig plats efter vägen för bilen. Jag tar på mig skidorna och tar mig till stugan och hämtar nyckel och spade. Och sedan kan vi åka in i byn.
Där får vi säkert skotta vägen fram till dörren för att kunna ta oss in.
Ganska jobbigt projekt. Och egentligen rätt onödigt. Men spännande och roligt. Och jag ska ta massor med vinterbilder att visa här på bloggen.
Så.... om en dryg vecka borde det finnas lite fina bilder här!! Och det kan ju vara värt allt besvär!

söndag 31 januari 2010

Hittade lite bilder



Jag fick lite bilder i min hand. Tagna på mitt hus bara 6 år efter det slutade vara uppvärmt. På bilderna ser man min far, jag och mina äldsta söner som är där och kollar läget när min pappa nyss hade ärvt huset. På bilderna ser man att det ser betydligt risigare ut på utsidan men att insidan är i bättre skick. Exempelvis finns inte stöttan vid vasken i kökshörnan.
Det finns även en bild på sågen som på den tiden
fortfarande var någon typ av byggnation, i dag är den helt raserad och alla maskiner rostar.
Och så finns bild på en lada som vi inte längre hittar. En lite speciell modell i två våningar som måste ha varit bra för att lagra hö hela vintern. När jag åker till huset nästa gång ska jag ge mig
ut på jakt efter spår efter den ladan. Det måste finnas något kvar!

lördag 16 januari 2010

Nytt år .... och en massa drömmar ...

Medans världen försöker hjälpa Haiti på de sätt man kan drömmer jag om att jag lever i en tid när vi måste klara oss själva. Visst är det katastrofen i en annan del av världen som tar sig in i mina drömmar men också huset som blinkar till mig i drömmen. I den dröm jag hade en natt nyligen satt jag vid en eld med mina närmaste. Vi var helt utlämnade åt varandra och det kändes så lugnt och trivsamt. Vi satt vid elden och fördelade arbetet som skulle göras med maten och bostaden. Ingen el, ingen kyl, ingen mataffär.
När jag vaknade fanns drömmen kvar länge och jag kan känna att så skulle man nog må bra av att leva; att arbeta för att få fram maten och värmen. Under förutsättning att man kan planera för sitt liv. Att man har möjlighet att få så mycket som man behöver, när man behöver det. Det har tyvärr inte människorna i Haiti just nu. Mina tankar går till dem när jag sitter vid min dator. TVn är också på och jag har nyss tömt diskmaskinen. Tvättmaskinen har just tystnat och jag ska strax resa mig för att hänga upp den för torkning. Allt detta som vi tar för givet och som plötsligt, på några få sekunder, skulle kunna skakas bort om jag hade haft oturen att leva i Haiti just nu.
Vi människor har nog glömt hur otroligt små och sårbara vi är. Och hur otroligt mycket mer sårbara vi är i dagens samhälle då vi har glömt hur man ska kunna skaffa mat och kläder på egen hand. Om elektriciteten försvann för oss mitt i storstan när det är så kallt, så som det har varit denna jul och nyårshelg, då skulle vi få det riktigt svårt. Det skulle bli kallt och vi skulle få tränga ihop oss i ett rum med alla filtar och alla värmeljus vi kunde hitta. Men det skulle inte vara så farligt. Det som skulle vara svårt är att laga mat. Som tur är har jag ett gammalt Trangiakök så jag skulle kunna värma vatten för lite varm soppa - om jag fick tag på rödsprit!? Eftersom kyl och frys skulle stängas av skulle all mat förstöras om det inte var så kallt utomhus. Vattnet skulle sluta rinna i våra ledningar och vi skulle få hämta snö från gården att tina... om det fanns snö.
Så går mina funderingar när jag tänker på Haiti och vad som skulle hända om vi här i storstan skulle råka ut för något som vi inte skulle kunna klara numera.

Jag har en dröm. En dröm som växt fram ur mitt husprojekt är att jag ska leva och bo i mitt hus under ett helt år ... om 5-8 år då det är beboeligt. En dröm om att hämta ved, kapa och klyva. En dröm om att odla potatis och rotfrukter i landet och andra grönsaker i ett växthus. En dröm om att hämta bär ur skogen och sylta och safta.Fiska i älven, lära mig hämta lax i forsen. Att se hur jag skulle kunna klara mig ett år som självförsörjande. Det är en spännande tanke. Och otroligt inspirerande för det är för detta år jag kommer att försöka få ordning på huset.

lördag 5 december 2009

Adventstider





Middag med kusin, runt köksbordet sitter vi och planerar och fantiserar. Jag om mitt gamla hus som kanske kan bli min fasta punkt i framtiden. Kusinen om den camping som hon nyss köpt. Ett par mil från mitt hus.
Tänk vilka möjligheter vi kan ha. Samarbete inom våra verksamheter. Rekreation för stressade storstadsbor. Avslappning och en massa positiv energi från lapplandsluften. Vedeldad bastu och älven runt knuten. Fåren som bräker och tuppen som gal med sina vimsiga hönor på släp. Laxen som sprätter i älven.
Tänk vilka möjligheter!!
Bara fantasin sätter gränser!!!

söndag 29 november 2009

Startar firma

Jag fick reda på att man bör ha en rörelse när man äger en jordbruksfastighet för då kan man använda de - pyttesmå - inkomsterna från "jordbruket" för att renovera huset. Jag arrenderar redan nu ut vissa av dödsboets ängar gratis till en ekonomisk förening som har fårskötsel i byn. Där är jag medlem och andelsägare. Min tanke är att firman ska stå för andelsägandet så kan jag få tillbaka andelar i kött och ull - som jag kan vidareförädla och sälja. Det ger ju inga stora pengar men en liten rörelse blir det i alla fall.
I huset har det varit handelsbod sedan 20-30-talet så det känns naturligt att starta upp i anslutning till hemmanet. Dessutom finns mycket odlingsmark som skulle kunna arrenderas ut och flera halvt förfallna lador som skulle kunna rustas till enkla övernattnings stugor. Dessa skulle kunna hyras ut till stressade storstadsmänniskor som inte vill ha annat än lugn och frisk luft.
Mina ideer kommer till mig i en strid ström. När min mottagare numera är inställd på rätt frekvens. Jag hörde om någon som odlade rosenrot i liknande klimat - med ljus dygnet runt under den korta sommaren ... kanske det kan vara något. Mandelpotatisen växer så det knakar i sandjorden och det finns massor med gammal kogödsel som jag kan berika jorden med. Allt blir ekologiskt odlat vilket innebär att det blir hållbart.
Och det bästa av allt är att jag kan prova. Jag har inga måsten och krav. Det känns mest som något roligt!!



söndag 22 november 2009

som ringar på vattnet...

Huset finns i mina tankar dagligen. Jag ser mig en framtid i dess rum och ute på ängarna.
Jag tror, helt fullt och fast, att det här huset har kommit till mig för att jag ska tänka i andra banor. Detta hus kan inte kräva en massa av mig just nu - då jag bor så långt bort. Däremot kan huset ge mig så mycket inspiration till att se en annan framtid för mig.

Huset behöver renoveras för att göras beboeligt. Så tänkte jag
från första början. Att det bara var huset som är viktigt. Men numera sysslar mina tankar med annat som kan utveckla gården.
Jag har redan - som jag
skrivit om tidigare - arrenderat ut en del av ängarna till en förening
som ska ägna sig åt fårskötsel och senare förädling av produkter från detta.

Mer och mer inser jag vilken fantastisk
möjlighet jag fått när jag nu övertar gården.
Huset finns i ett vackert landskap. Med mycket vatten och sandstränder. Man kan ro och paddla på spegelblanka sjösystem och fiska eller bara njuta av lugnet. Man kan vandra utefter forsar där stora laxar leker och har man tur kan man fånga en som räcker till goda middagar i stora
sällskap. Man kan vandra fritt i skogarna då undervegetationen är låg. Sommarnätter bjuder på
sol hela nätterna vilket inbjuder till magiska stunder. Kanske meditation på stranden eller en
simtur efter bastun. Jag kan bygga ett par små stugor där stressade storstadsmänniskor kan hitta en möjlighet till avslappning.

Detta kanske är svaret på längtan jag ständigt burit med mig. Vad jag än gjort. Var jag än bott. ...en längtan till ett annat liv ...