Betande får ska hålla landskapet öppet

Till huset, som ingår i ett gammalt hemman, hör även en hel del ängsmark. Det mesta fortfarande rätt så öppet efter mer än tjugo års träda. Men i ängskanterna börjar slyet ta över och marken är tovig och lite svårgången.
Men nu ska det bli ändring. Redan tidigt i våras blev jag och mina syskon kontaktad av en nybildad ekonomisk förening i byn. De vill starta fårskötsel på alla gamla ängar.
Till saken hör att detta är gammal lantbruksbyggd där varje hushåll även innefattade ett antal kor och någon gris. Men på 60-talet betalade staten så bra för varje ko som slaktades så de flesta ladugårdar blev tomma - endast några få entuiaster orkade fortsätta. På 80-talet kom en annan våg då byn plötsligt fick ett par storbönder med massor av kor men även de är numera avvecklade.
Alltså finns mycket ängsmark i byn och nu ville den ekonomiska fårföreningen arrendera våra ängar. Jag skrev på direkt - i egenskap av äldsta barnet då vår far hade alzhimer.
I dagarna fick jag ett informationsblad om att nu finns ett tiotal får och lamm och jag kommer att bli andelsägare och medlem i föreningen.
Förutom dessa får går numera några exemplar av långhårig boskap som tål att stå ute hela året i arktisk kyla samt några fjällkor på dessa ängar. Ängar som finns på en stor holme i anslutning till byn. På den holmen finns inga hus - bara ängar och lador.
Det mest positiva är att det inte är gamlingarna i byn som intresserar sig för detta utan även unga familjer som på detta sätt har fått lite framtidstro och hopp om att kunna stanna kvar i byn.