lördag 26 september 2009

Då var steg ett avklarat....

Jag har fått goda råd av flera experter på hussvamp, både Anticimex och vänner som håller på att renovera ett skadat hus: Försök ta bort allt som är angripet och skadat samt sådant som hussvampen behöver för att växa och frodas: fukt, trä och kalk. Träet vill jag helst ha kvar för jag vill behålla huset. Återstår då att eliminera fukten, i första hand, så långt jag bara kan och kalken i andra hand.








Utrustad i heltäckande overall med andningsskydd och gummistövlar gav jag mig in i huset. Panelen revs bort och hussvampsporerna yrde. Jag var glad att jag hade andningsmask - filtret var brunt efter någon timme så jag fick byta regelbundet.





Min plan var att riva bort all panel som hindrade fukten att torka ut. Timmret var hur fint som helst där panelen rivits för ca 10 år sedan men där panelen nu var kvar har hussvampen fått starkt fäste - på vissa ställen. De delar av panelen som fortfarande var frisk fick jag slita hårt för att få loss. Dimensionen på spikarna var inte den minsta och de satt rejält tätt! Där panelen var angripen kunde jag raskt bryta loss den med en isskrapa, på ett långt träskaft, som visade sig vara ett perfekt verktyg . Det trista var att även några stockar var uppluckrade av svampen ... men bara ytterst - som tur var.




Hussvamp behöver trä, fukt och kalk för att blomma ut. Och mitt hus var tyvärr så vältätat med kalkputs så svampen hade gott om näring. Eftersom huset befinner sig längt norrut råder bistert klimat så alla timmerväggar putsades på insidan för att få det tätt. Därefter kläddes de med papper, tidningspapper och annat, innan väggarna kläddes med fint spontad panel. Det är pappret har sugit upp fukt och hållit kvar den. När jag nu rev panelen och pappen passade jag även på att rensa bort det kalkbruket som satt löst och det var mest bara sand kvar - kalken var helt förbrukad!

Samtidigt som jag slet inomhus roade sig mina vänner med att bränna upp skräpet som jag rev loss.


De slet också hårt med att gräva bort matjorden som samlats mot utsidan av husets ytterpanel. Troligtvis en bidragande orsak till att fukt sugits upp i väggarna. Som tur är så består marken mestadels av sand så det var inte så svårt att gräva. Förhoppningsvis kommer detta göra att grunden kan torkas ut.

Slutligen var det mesta borta och jag får vara nöjd med höstens insats.














Nästa år kommer jag att få ta upp golvet som ligger på fuktig sand och sågspån. Förhoppningsvis är det inte hussvamp där ännu men om jag inte gör något då kommer det säkert att bli så!
Dessutom tänker jag anlita en grävare som får gräva runt huset ordentligt och lägga i dränerande material som ej suger vatten. När det är gjort, och grunden torkar ut, kan jag se över timmerstommen och avgöra hur mycket som måste bytas. Känns rätt skönt att ha många månader på mig för att planera och spara till det jobbet!

Hur som helst är jag glad att taket är tätt! Alltid något!!!!

tisdag 18 augusti 2009

Snart dags för lite sanering

Om en månad åker jag norrut. Tar med mig engångsoveraller och kolfiltermask. Desutom ska jag ordna mad en gammal tunna och några glada kompisar. Jag tänker gå lös på den panel och de gamla köksskåp som drabbats av äkta hussvamp. Och bränna upp det dåliga angripna träet.
Efter konsultation med en expert fick jag veta att jag kan försöka avlägsna så mycket dåligt trä som bara går och därefter försöka ordna så bra ventilation som möjligt för att kanske hindra hussvampens framfart. Och sedan låta huset stå till mitt nästa besök - nästa försommar. Har hussvampen fortsatt att växa så måste det tas till rejäla åtgärder för att få huste beboeligt. Men har svampens framfart hindrats - jag då finns det hopp!!!
Så förutom overaller, masker, och en tunna att bränna skiten i måste jag alltså skaffa kofot, eller snarare flera kofötter - eller vad heter det? - samt ordna med god mat till mina tappra vänner som tänker följa med för att hjälpa mig! Vad gjorde man inte utan dem??

tisdag 14 juli 2009

Ännu mer förberedelser...

Sommaren traskar på. Regn och sol om vart annat. Myggsäsongen har varit och nu skulle jag kunnat åka upp men måste jobba några veckor.
Men i september räknar jag med att kunna ta en semestervecka och utrusta mig med ansiktsmask med kolfilter samt engångs overaller. Kofot inte att förglömma! Då ska hussvampsskadad panel i pörtet ut och delar av golvet i "nya" köket rivas. Än vet jag inte riktigt omfattningen och jag inser också att jag troligtvis inte kommer att klara golvet helt själv. Risk finns att hela den nybyggda delen måste rivas då den inte är lika gediget byggd som ursprungliga huset.
Jag inser att jag får känna mig fram lite för att inte göra för mycket. Huset får tala om för mig vad som behövs. Kanske tur att jag inte har råd med stora, snabba renoveringar.

Jag har gått med i föreningen "Svensk byggnadsvård" för att lära mig mer om hur man tar hand om gamla hus. Jag har vetat om dess existens i många år och läst deras tidskrifter och hemsida då och då. Men nu var det läge att bli medlem för att kunna få ta del av deras kurser och studiebesök mm.

Besök gärna hemsidan: http://www.byggnadsvard.se/

söndag 21 juni 2009

Bilder och lite annat

Lite fler bilder på gården samt texter som jag har skrivit om den ... handlar mycket om min längtan till rötterna. Dessa texter hittar man också på poeter.se

http://dikteromettgammalthusochdesshistoria.blogspot.com/

onsdag 17 juni 2009

Lite forskning

Denna vecka har jag bedrivit lite amatörforskning men tyvärr inte fått speciellt många svar ... än så länge. Jag har pratat med länstyrelsen, länsmuseet, en byggnadsinventerare och lantmäteriet.
Jag har fått tips på människor som skulle kunna veta något och jag har försökt hitta dem. Jag har fått tips om att Nordiska museet har arkiv där man kan hitta byggnader som inventerats under tidigt 1900-tal och på 50-talet. Och jag har fått reda på att Lantmäteriet har arkiv med gamla kartor som man kan sitta och söka själv.
Allt detta har jag luskat omkring i eftersom jag tror att huset är äldre än 20-tal och jag har nu en massa ledtrådar att nysta vidare i. Det känns spännande och riktigt roligt att prata med alla trevliga människor som gärna vill hjälpa mig!
Så nu ska jag göra listor på vad jag ska göra härnäst.
Kul!!!!!

lördag 13 juni 2009

Betande får ska hålla landskapet öppet

Till huset, som ingår i ett gammalt hemman, hör även en hel del ängsmark. Det mesta fortfarande rätt så öppet efter mer än tjugo års träda. Men i ängskanterna börjar slyet ta över och marken är tovig och lite svårgången.
Men nu ska det bli ändring. Redan tidigt i våras blev jag och mina syskon kontaktad av en nybildad ekonomisk förening i byn. De vill starta fårskötsel på alla gamla ängar.
Till saken hör att detta är gammal lantbruksbyggd där varje hushåll även innefattade ett antal kor och någon gris. Men på 60-talet betalade staten så bra för varje ko som slaktades så de flesta ladugårdar blev tomma - endast några få entuiaster orkade fortsätta. På 80-talet kom en annan våg då byn plötsligt fick ett par storbönder med massor av kor men även de är numera avvecklade.
Alltså finns mycket ängsmark i byn och nu ville den ekonomiska fårföreningen arrendera våra ängar. Jag skrev på direkt - i egenskap av äldsta barnet då vår far hade alzhimer.
I dagarna fick jag ett informationsblad om att nu finns ett tiotal får och lamm och jag kommer att bli andelsägare och medlem i föreningen.
Förutom dessa får går numera några exemplar av långhårig boskap som tål att stå ute hela året i arktisk kyla samt några fjällkor på dessa ängar. Ängar som finns på en stor holme i anslutning till byn. På den holmen finns inga hus - bara ängar och lador.
Det mest positiva är att det inte är gamlingarna i byn som intresserar sig för detta utan även unga familjer som på detta sätt har fått lite framtidstro och hopp om att kunna stanna kvar i byn.