sommartider = myggtider

Den här sommarsemestern förlade jag i mitten av juni för att kunna vara lite före myggen. Min son och hans kusin var med och jag ville ju inte att de skulle tycka att veckan i norr bara skulle vara en pina. Då hade jag inte tänkt att värmen skulle snabba på kläckningen av de små flygfäna. Men som tur var tog jag vägen förbi IKEA på vägen upp och där hittade jag fina tält som jag köpte. De kom väl till pass för att grabbarna skulle kunna sova i stugan.

så var påsken över

Då var påsken över för detta år. Och påsklovet i stugan är slut.
Stockholm har hela veckan blivit överöst med värme och sol - i stugan smälte vi snö till disken och åkte skidor på isen.
Efter en vecka med snöhämtning, bastueldning... eller om sanningen ska fram eldade vi överallt - i alla spisar - för att få upp värmen i stugan.
När vi kom på lördag eftermiddag var det några plusgrader och värmen kom upp till knappa 17 grader innan vi skulle krypa till sängs. På morgonen visade inomhustermometern på 4 plus och då ska jag erkänna att jag så smått undrade vad jag givit mig in på. Jag förstod plötsligt varför vi inte brukar vara där vintertid. Men skam den som ger sig - även den dagen kom tempen upp till nära 20 grader inomhus på kvällskvisten och dagtid kunde vi vara ute och åka oss varma på isen. Solen lyste men vinden var stark, och kall, så det var inte med största nöje skidorna åkte på.
Tredje dagen lugnade vinden ner sig och solen öste värme över oss så vi fick en härlig dag. Med skidåkning och försök till grillning utomhus ... men då eldplatsen är i skugga mitt på dagen var det inget nöje - så varmt var det ej...
Sen växlade vädret mellan sol, lite regn och mer eller mindre vind men då man har accepterat och anpassat sig så var det riktigt skönt.
På mornarna steg jag upp tidigt och satte fyr i spisarna och kunde då sitta nära brasan och läsa eller virka. Allt eftersom värmen steg så flyttade jag bara en bit bort tills jag kommit ändra fram till köksbordet. Då var det dags för frukost och då vaknade resten. Sen tog vi oss några skidturer under dagen och en massa läsningpauser. Det blev faktiskt en riktigt skön, avkopplande vecka - för oss alla. Och sedan fick vi ju träffa släkten då och då med alla barn ... och det är alltid mysigt.
Nu är jag hemma i värmen, försommar i storstan, och så full av energi som jag inte varit på hela detta år. Härligt!!!

Men i mitt hus var jag inte alls. En massa snö låg på bron så jag bestämde att det var för svårt att ta sig in ... så den får vänta till sommaren.

Vårkänslor

Nu närmar sig våren med stormsteg. Här i storstan har isen på gatorna börjat smälta och solen känns varm. Visst blåser det kallt och man får inte sluta med mössa än på ett tag ... men hoppet har vaknat!
Mitt hus sover fortfarande gott. Vintern har lämnat sitt hårdaste grepp om människorna där uppe i norr och snart är finaste tiden på året här: vårvintern!!
Om en månad får vi åntligen komma dit och spänna på oss skidor och känna solen i pannan och vinden i ryggen. Kokkaffe i snögropen och korven på pinnen!! Fina dagar väntar. Men visst kan det vara annat väder, snöstorm och snöblandat regn...men det gör inte så mycket eftersom stugan är välbyggd och har många eldstäder. Vi tar med spel och stickning så nog kan vi roa oss ändå.
Samtidigt som vårkänslorna börjar vakna börjar jag också fundera mer på mitt hus. Så idag har jag skickat ut en fråga till universum (=facebook) och någon har timmerstockar att sälja till mig. Visst har jag en massa skogsmark men den har bara björkskog och små vindpinade tallar. Så där hittar jag inga 7 meter långa, raka, tallstockar inte. Men förhoppningsvis finns det någon annan som har några stockar över och som inte bor allt för långt bort. Det största problemet med mitt hus är nog avståndet till närmaste stad. Även om jag hittar skickliga timmermän, plåtslagare, murare och grävmaskiner (med maskinister) så är kostanaden för dessa att transportera sig troligtvis större än vad själva jobbet kostar :-(

Jag har lämnat ett löfte till mig själv att inte känna några krav och måsten. Att återställa huset i beboeligt skick behöver inte gå fort utan ska vara ett nöje. Jag låter det ta den tid det tar och skickar en önskan till universum att de rätta människorna ska komma i min väg för att hjälpa mig!

Längtar till påsk

Påsken detta år infaller i april. Därför tror vi att det ska vara möjligt att bo i stugan då ...så tågbiljetter är beställda för mig, min bror och våra tolvåringar. Vi hoppas på vackert vårvinterväder med långa turer på skidor på sjön. Snöskoter är inte något vi gillar; låter illa och luktar illa och kostar dessutom en massa pengar och miljö ... men som spårgörare är de helt suveräna. Så vi hoppas grabbarna i byn har åkt sina rundor på sjön och kört upp en fin skidväg till byn :-) ... men under veckan vi är där - då kan de stanna hemma så att vi får njuta av lugnet :-D... om de inte kommer för att hälsa på oss förstås - då är de hjärtligt välkomna!!


Sist vi gjorde ett försök under en påsk blev det minus 29 grader så min bror som var envis och ändå ville sova i stugan fick elda hela natten och ändå blev det aldrig någon värme. Som tur var hade vi ett alternativt sovställe då som vi andra kunde sova på, och även han då han gett upp sin romantiska natt. Nu har vi inte något annat ställe att sova på så det blir till att ta med dubbla sovsäckar, nattmössor och en stor portion äventyrslusta. Vi kommer att komma upp till stugan under tidig eftermiddag och då får vi elda i alla spisar, hänga upp alla sängkläder framför och hela tiden ha en eldvakt som fyller på ved. Vi andra får hämta snö att smälta, hämta driksvatten i byn och skotta en gång till dasset. Men det ska bli så mysigt. Grabbarna tyckte det var spännande i oktober och nu ska dom få den spänningen i en hel vecka ... och tills vi åker hem kommer timmerstommen att vara ordentligt uppvärmd. Oj vad vi längtar ....

snön faller....

Snön faller och faller över mitt hus. Bäddar in de gamla stockarna och de gistna uthusen i ett skyddande täcke. För att bevara och ta vara på mitt hus tills våren och sommaren kommer igen och väcker liv i huset. När jag kommer.
En skottkärra och en stege kommer att inhandlas! Jag ska riva lite mer skadat virke inomhus och måste tyvärr riva ett skjul som nog rasat ihop när snön har gjort sitt denna vinter. Dessutom har ju en stor del av ladugårdstaket rasat ihop. Det som skyddade gödselstacken från urlakning. Men nu finns ingen gödselstack längre! Och det behövs inget tak där längre... så jag ska röja undan bråten som finns där.
Så jag ser fram emot en massa kärrning av skräp och kanske en och annan brasa innan nästa sommar är till ände. Kanske kan till och med något fönster bli omhändetaget.
Det som är så skönt med mitt hus är att det inte finns några måsten!! Allt jag gör är till det bättre :-)
Så därför kommer jag att paddla och vandra med sonen, kanske åka till Nordkap, läsa och meditera utan det minsta dåligt samvete ...
Mitt hus ska vara till glädje och inte något som stjäl all min lediga tid!

sista besöket för i år

I mitten av oktober åkte vi de 150 milen upp till stugan och huset mitt igen. Snön hade kommit och allt täcktes av några centimeter och sjön hade dragit över sig en seg isskorpa.

Vi åkte upp denna gång för att vara med på vår farbrors begravning. Han och vår pappa var nästan jämngamla och hade träffats flitigt genom alla år. På vår farbrors kökssoffa fanns alltid plats för oss alla och ingen fick gå förrän magen var mätt och belåten.

Begravningen var ett avslut och ett farväl men samtidigt en ny början. Våra kusiner som nu, liksom vi, står utan sin pappa har kommit oss ännu närmare. Det känns som att vi nu behöver varandra på ett nytt vis, och det känns oerhört skönt mitt i alla sorg.

Vi kom flygandes från Stockholm, mina syskon och våra yngsta barn och kom fram till en utkyld stuga. Inomhus var det 5 minusgrader - och ute plus två. Vi fick börja med att öppna dörren för att släppa in värmen :-)

Min syster som är eldningsexpert fick snabbt fyr på alla spisar medans vi andra pysslade med annat praktiskt. Isen visade sig vara oerhört seg och svår att hacka hål i så det blev bara ett hål, tillräckligt stort för en skopa. Så vattenhämtandet bestod i att min tolvåring stod med pannlampa och lyste upp hålet, min brors tolvåring skopade upp isblandat vatten i en hink som min bror tog emot och bar in i bastun för värmning. Vad gjorde jag då? Jo fotograferade så klart!!

Nu blev lite gjort!

När jag åker upp till mitt hus och bor i vår stuga så verkar det mest bli en avstressningsresa. Jag kommer upp, eldar och sover ett par dagar innan jag tar mig in i mitt hus för att kolla läget.

Denna gång, i slutet av september, var det på samma sätt. Första kvällen, när vi kom till stugan, var det 4 plusgrader inomhus... så det var bara att dra på sig ett extra lager fleecebyxor och ytterligare en ylletröja. Som alltid har vi småstickor på lut så det ska gå lätt att få till en brasa. På rätt sätt. Utan branfarliga vätskor. Men denna gång var det segt i höstfukten, så till slut gav vi upp och hämtade tändvätskan som kvickt fick en liten brasa att ta sig. Innan kvällen var slut hade vi över 20 grader. Då hade vi visserligen eldat i bastun också. Jag badade inte utan somnade sött på kökssoffan då värmen och spraket vaggande mig.

Nästa dag hade regnet slutat och solen steg upp och gav hela världen ett oerhört vackert ljus. Och jag var redan pigg - på andra dagen!!

Så vi åkte in till byn och kollade till huset. Som vanligt kunde jag konstatera att hussvampen höll sig lugn. Inget nytt verkar ha blivit angripet. Men skorstenen i ladugården hade nu rasat ännu lite mer och vi beslöt att försöka laga den inifrån då det inte finns någon vettig stege. Eftersom det ligger lite hoprasat byggmaterial här och var på gården lyckades vi hitta en liten plåtbit som verkade passa fint. Jag fick klättra upp på råvinden, där jag förövrigt hittade massor av hästtagel och annat "mysigt", och klämma mig in under taket och lirka in plåten i hålet. Där fick jag tag i en brädbit som låg väl till pass för att kila fast plåtbiten och vips hade jag ordnat ett skydd som troligtvis klarar för snön. Att det kommer att blåsa in gör nog mindre, kanske till och med bra om det kan torka upp muren lite.

Därefter tog vi oss an en massa bråte som låg vid ena husväggen, bråte som troligtvis hade tänkt att bli någon typ av staket och resterna av en balkong som byggdes på 50-talet, och släpade iväg det för att inte husväggen skulle vara så fuktig. Dessutom riskerade en stege att rasa in i ett fönster. Trots 10 plusgrader jobbade vi rätt snart i t-shirts i det vackra vädret.

Och slutligen, efter några timmars kroppsarbete, tog jag kameran med och vi gick en tur runt ägorna. Jag hittade en massa roliga maskiner och redskap ... eller rättare sagt rester av det mesta. Saker som hade använts flitigt och vårdats ömt i 50-60 år och sedan lämnats när det sista brodern dog för över 20 år sedan.

Vi undersökte sågen, hittade slåttermaskin i en lada och flera fina träbåtar lite här och var.

Och nu vet jag vad jag ska önska till present när jag fyller ett halvt sekel om några dagar: en bra och lätt stege, en kofot modell större och en skottkärra!! För att nästa sommar ska jag riva rasade uthus :-)