Vårkänslor

Nu närmar sig våren med stormsteg. Här i storstan har isen på gatorna börjat smälta och solen känns varm. Visst blåser det kallt och man får inte sluta med mössa än på ett tag ... men hoppet har vaknat!
Mitt hus sover fortfarande gott. Vintern har lämnat sitt hårdaste grepp om människorna där uppe i norr och snart är finaste tiden på året här: vårvintern!!
Om en månad får vi åntligen komma dit och spänna på oss skidor och känna solen i pannan och vinden i ryggen. Kokkaffe i snögropen och korven på pinnen!! Fina dagar väntar. Men visst kan det vara annat väder, snöstorm och snöblandat regn...men det gör inte så mycket eftersom stugan är välbyggd och har många eldstäder. Vi tar med spel och stickning så nog kan vi roa oss ändå.
Samtidigt som vårkänslorna börjar vakna börjar jag också fundera mer på mitt hus. Så idag har jag skickat ut en fråga till universum (=facebook) och någon har timmerstockar att sälja till mig. Visst har jag en massa skogsmark men den har bara björkskog och små vindpinade tallar. Så där hittar jag inga 7 meter långa, raka, tallstockar inte. Men förhoppningsvis finns det någon annan som har några stockar över och som inte bor allt för långt bort. Det största problemet med mitt hus är nog avståndet till närmaste stad. Även om jag hittar skickliga timmermän, plåtslagare, murare och grävmaskiner (med maskinister) så är kostanaden för dessa att transportera sig troligtvis större än vad själva jobbet kostar :-(

Jag har lämnat ett löfte till mig själv att inte känna några krav och måsten. Att återställa huset i beboeligt skick behöver inte gå fort utan ska vara ett nöje. Jag låter det ta den tid det tar och skickar en önskan till universum att de rätta människorna ska komma i min väg för att hjälpa mig!

Längtar till påsk

Påsken detta år infaller i april. Därför tror vi att det ska vara möjligt att bo i stugan då ...så tågbiljetter är beställda för mig, min bror och våra tolvåringar. Vi hoppas på vackert vårvinterväder med långa turer på skidor på sjön. Snöskoter är inte något vi gillar; låter illa och luktar illa och kostar dessutom en massa pengar och miljö ... men som spårgörare är de helt suveräna. Så vi hoppas grabbarna i byn har åkt sina rundor på sjön och kört upp en fin skidväg till byn :-) ... men under veckan vi är där - då kan de stanna hemma så att vi får njuta av lugnet :-D... om de inte kommer för att hälsa på oss förstås - då är de hjärtligt välkomna!!


Sist vi gjorde ett försök under en påsk blev det minus 29 grader så min bror som var envis och ändå ville sova i stugan fick elda hela natten och ändå blev det aldrig någon värme. Som tur var hade vi ett alternativt sovställe då som vi andra kunde sova på, och även han då han gett upp sin romantiska natt. Nu har vi inte något annat ställe att sova på så det blir till att ta med dubbla sovsäckar, nattmössor och en stor portion äventyrslusta. Vi kommer att komma upp till stugan under tidig eftermiddag och då får vi elda i alla spisar, hänga upp alla sängkläder framför och hela tiden ha en eldvakt som fyller på ved. Vi andra får hämta snö att smälta, hämta driksvatten i byn och skotta en gång till dasset. Men det ska bli så mysigt. Grabbarna tyckte det var spännande i oktober och nu ska dom få den spänningen i en hel vecka ... och tills vi åker hem kommer timmerstommen att vara ordentligt uppvärmd. Oj vad vi längtar ....

snön faller....

Snön faller och faller över mitt hus. Bäddar in de gamla stockarna och de gistna uthusen i ett skyddande täcke. För att bevara och ta vara på mitt hus tills våren och sommaren kommer igen och väcker liv i huset. När jag kommer.
En skottkärra och en stege kommer att inhandlas! Jag ska riva lite mer skadat virke inomhus och måste tyvärr riva ett skjul som nog rasat ihop när snön har gjort sitt denna vinter. Dessutom har ju en stor del av ladugårdstaket rasat ihop. Det som skyddade gödselstacken från urlakning. Men nu finns ingen gödselstack längre! Och det behövs inget tak där längre... så jag ska röja undan bråten som finns där.
Så jag ser fram emot en massa kärrning av skräp och kanske en och annan brasa innan nästa sommar är till ände. Kanske kan till och med något fönster bli omhändetaget.
Det som är så skönt med mitt hus är att det inte finns några måsten!! Allt jag gör är till det bättre :-)
Så därför kommer jag att paddla och vandra med sonen, kanske åka till Nordkap, läsa och meditera utan det minsta dåligt samvete ...
Mitt hus ska vara till glädje och inte något som stjäl all min lediga tid!

sista besöket för i år

I mitten av oktober åkte vi de 150 milen upp till stugan och huset mitt igen. Snön hade kommit och allt täcktes av några centimeter och sjön hade dragit över sig en seg isskorpa.

Vi åkte upp denna gång för att vara med på vår farbrors begravning. Han och vår pappa var nästan jämngamla och hade träffats flitigt genom alla år. På vår farbrors kökssoffa fanns alltid plats för oss alla och ingen fick gå förrän magen var mätt och belåten.

Begravningen var ett avslut och ett farväl men samtidigt en ny början. Våra kusiner som nu, liksom vi, står utan sin pappa har kommit oss ännu närmare. Det känns som att vi nu behöver varandra på ett nytt vis, och det känns oerhört skönt mitt i alla sorg.

Vi kom flygandes från Stockholm, mina syskon och våra yngsta barn och kom fram till en utkyld stuga. Inomhus var det 5 minusgrader - och ute plus två. Vi fick börja med att öppna dörren för att släppa in värmen :-)

Min syster som är eldningsexpert fick snabbt fyr på alla spisar medans vi andra pysslade med annat praktiskt. Isen visade sig vara oerhört seg och svår att hacka hål i så det blev bara ett hål, tillräckligt stort för en skopa. Så vattenhämtandet bestod i att min tolvåring stod med pannlampa och lyste upp hålet, min brors tolvåring skopade upp isblandat vatten i en hink som min bror tog emot och bar in i bastun för värmning. Vad gjorde jag då? Jo fotograferade så klart!!

Nu blev lite gjort!

När jag åker upp till mitt hus och bor i vår stuga så verkar det mest bli en avstressningsresa. Jag kommer upp, eldar och sover ett par dagar innan jag tar mig in i mitt hus för att kolla läget.

Denna gång, i slutet av september, var det på samma sätt. Första kvällen, när vi kom till stugan, var det 4 plusgrader inomhus... så det var bara att dra på sig ett extra lager fleecebyxor och ytterligare en ylletröja. Som alltid har vi småstickor på lut så det ska gå lätt att få till en brasa. På rätt sätt. Utan branfarliga vätskor. Men denna gång var det segt i höstfukten, så till slut gav vi upp och hämtade tändvätskan som kvickt fick en liten brasa att ta sig. Innan kvällen var slut hade vi över 20 grader. Då hade vi visserligen eldat i bastun också. Jag badade inte utan somnade sött på kökssoffan då värmen och spraket vaggande mig.

Nästa dag hade regnet slutat och solen steg upp och gav hela världen ett oerhört vackert ljus. Och jag var redan pigg - på andra dagen!!

Så vi åkte in till byn och kollade till huset. Som vanligt kunde jag konstatera att hussvampen höll sig lugn. Inget nytt verkar ha blivit angripet. Men skorstenen i ladugården hade nu rasat ännu lite mer och vi beslöt att försöka laga den inifrån då det inte finns någon vettig stege. Eftersom det ligger lite hoprasat byggmaterial här och var på gården lyckades vi hitta en liten plåtbit som verkade passa fint. Jag fick klättra upp på råvinden, där jag förövrigt hittade massor av hästtagel och annat "mysigt", och klämma mig in under taket och lirka in plåten i hålet. Där fick jag tag i en brädbit som låg väl till pass för att kila fast plåtbiten och vips hade jag ordnat ett skydd som troligtvis klarar för snön. Att det kommer att blåsa in gör nog mindre, kanske till och med bra om det kan torka upp muren lite.

Därefter tog vi oss an en massa bråte som låg vid ena husväggen, bråte som troligtvis hade tänkt att bli någon typ av staket och resterna av en balkong som byggdes på 50-talet, och släpade iväg det för att inte husväggen skulle vara så fuktig. Dessutom riskerade en stege att rasa in i ett fönster. Trots 10 plusgrader jobbade vi rätt snart i t-shirts i det vackra vädret.

Och slutligen, efter några timmars kroppsarbete, tog jag kameran med och vi gick en tur runt ägorna. Jag hittade en massa roliga maskiner och redskap ... eller rättare sagt rester av det mesta. Saker som hade använts flitigt och vårdats ömt i 50-60 år och sedan lämnats när det sista brodern dog för över 20 år sedan.

Vi undersökte sågen, hittade slåttermaskin i en lada och flera fina träbåtar lite här och var.

Och nu vet jag vad jag ska önska till present när jag fyller ett halvt sekel om några dagar: en bra och lätt stege, en kofot modell större och en skottkärra!! För att nästa sommar ska jag riva rasade uthus :-)

Ja då så ... vad hände sist?

I hällande regn åkte vi, jag och sonen, med den hyrda minibilen de 20 milen upp till huset. Regnet var så kraftigt att jag trodde vi skulle svepas av vägen och fick krypköra fram vissa sträckor. Vindrutetorkarna gick på för fullt och ändå såg vi inte mycket. Väl framme i stugan vid sjön fick vi springa in så vi inte skulle bli allt för dränkta. Men där var så skönt... varmare inne än ute. Som om någon varit där och värmt upp för oss. (Kanske det berodde på att före regnet hade det varit sol några dagar). Nöjda och glada kröp vi ner i sovsäckarna och sövdes av ljudet av regnet mot plåttaket.
Morgonen därefter var det inte lika skönt att krypa ur den varma bädden. Regnet hade upphört med vinden ven, ja det var nog nära storm, som tryckte in kalluften i stugan. Utetermometern visade 5 plusgrader och inne var det knappt 10!!!
Ja så var starten på vår stugvecka.

Och det blev en jätteskön vecka. Vinden avtog och solen glimtade fram då och då och gjorde luften riktigt skön. Vi badade bastu ett par gånger och sonen ville att vi skulle doppa oss i sjön men jag stod mer än gärna på stranden och tittade på när han försökte sänka ner kroppen i det iskalla vattnet. Vi drog ner kanoten till stranden och paddlade över till andra sidan sjön och kollade till fasters stuga, som tyvärr står tom för det mesta nuförtiden. När jag var barn - ja ända till för så där 10-15 år sedan - var det fullt liv i alla stugor runt sjön och vi rodde ofta över till fasters stuga för att bada bastu, och glutta bakom gardinen när alla rödbrusiga gubbar sprang ner till sjön efter bastubadet, eller bara för en kort pratstund om hjortronplockningen eller fiskelyckan. Men nu har alla blivit gamla. Och nästa generation har inte riktigt tagit över på samma sätt som då även om det börjar röra sig lite i stugorna numera - bland annat i våran.

Vi var i mitt hus i byn och tittade till, mer kunde jag inte göra denna gång. Och till min lättnad såg jag inte ett enda spår av hussvampen. Men jag vet att jag inte kan "ropa hej förrän jag helt har kommit över bäcken" för jag vet om att den kommer tillbaka om jag inte gör något åt det. Så jag pratade runt än en gång och fick två bra namn på timmermän som skulle kunna hjälpa mig så jag börjar se hoppfullt på möjligheten att lyfta huset nästa sommar. Jag har funderat och läst och funderat, och även frågat runt och fått svar som jag inte blivit nöjd med , och kommit fram till att jag ska behålla mullbänksgrunden!!

Huset är alltså grundlagt på en mullbänk. Det betyder att golvbjälkarna ligger i jord och golvet ligger direkt på jorden. Man har alltså öst in torr jord innanför nedersta stockvarvet och även på utsidan har man skottat upp jord över den nedersta stocken för att få ett dragfritt innergolv. Och det har fungerat under alla år huset har varit uppvärmt. Då har värmen tryckt undan den fukt som velat komma in och även torkat upp det som kommit in, men den dagen man slutade elda i huset har fukten kunnat tränga in på den sidan där det har varit som mest fuktbelastat på utsidan. Vid ett av husets hörn stod en gammal vattentunna. Ner i denna tunna har en massa vatten runnit från taket och när tunnan varit full har det skvättat rakt in mot fasaden!! Ingen annan del av fasaden eller golvet är så skadat som där!! Självklart tog vi bort tunnan förra sommaren samtidigt som vi grävde bort jorden som låg mot stockarna.

Så jag tror man får göra så här:
Ta bort innergolvet i pörtet - som är det rum som har de mesta skadorna - efter att plankorna är ordentligt märkta. De som är skadade av svampen måste vi bränna. Resten sparar vi och lägger in igen. Vi måste också lyfta ur fönster och dörrar. Eventuellt lossa murstockarna från taket om de sitter fast - mest för att inte skada taket då jag ändå måste få murarna omgjorda. Och sedan lyfta hela härligheten så pass att de skadade stockarna kan avlägsnas och nya kan komma på plats. Nya stockar med samma dimension och längd givetvis. Och det betyder att jag bör beställa dem ganska snart då det inte är några småpinnar det handlar om. Kanske vi även behöver gjuta hörnstenar också ifall de gamla inte räcker till.
Därefter behövs en komplettering av mullbänkens torra jord och sedan nytt golv. I pörtet. Jag tror att de små kamrarana inte behöver åtgärdas alls då det är torrt och fint på de stockarna som finns i de rummen. Så länge som jag tänker mig att inte bo där mitt i kallaste vintern så behöver det inte göras mer.
Enkelt ... eller hur :-)

Ja det är nästa sommars jobb och det känns spännande!!

Men vad gjorde vi mer?
Jo vi var ute på mina ägor en hel dag, jo det tar en hel dag att trampa runt om man vill gå runt alltihop, men vi passade på att klappa fåren samtidigt och det tog ganska lång tid, och studera alla blommor som vi såg eftersom vi var ute med en guide som kunde mycket mycket om den natur vi strövade runt i. Vi kunde även smaka på hjortron, då vi hittade några som vara klara ute på en gungande myr, och sitta på min älvskant och äta matsäcken som vår guide så tacksamt hade med sig! Det vi hittade på mina ägor var mycket småbjörk, med mygg förstås, lite torra tallhedar, någon liten sjö och så förstås igenväxta ängar med raserade lador - varav en lada med en massa skrivet på en vägg. Det mesta på finska och oläsligt men på ett ställe stod det "Höbärgning 1957" och det tror jag säkert att min pappa skrev dit då han varje sommarlov var hemma och hjälpte till på gården även om han läste i Göteborg på den tiden. Så nu kommer jag att själv kunna ta mig i land på den stora ön och kunna hitta till mina marker nästa gång jag får lust :-)

Förutom det - jo vi hälsade på släkten, som alltid lika mysigt och trevligt och så åkte vi till Treriksröset!!! Det var en riktig höjdare som jag varmt kan rekommendera. Först bil i ca 10 mil och därefter en båt som går flera turer varje dag och tar ca 45 minuter - som kostade en massa pengar men det var det värt - och därefter en prommenad på ca en timme. Väl framme i Treriksröset blev det en hel del fotande och ... sen gick vi tillbaka!! Men naturen var storslagen. Växterna var vackra. Sjön var blank och fjällen höga.

Det var vår vecka. Som även innehöll mys framför brasan. En massa lyssnande på radion. Och en hel del kortspel ...

Och nästa år gör vi det igen - sonen och jag!!

Snart dax igen ...

Om en dryg vecka vänder jag norrut igen. Spaden och kofoten är redan där, har följt med min syster på hennes resa till Lappland och lofoten.
Denna gång tar jag med yngste sonen med på tåget. Vi hyr sedan en liten bil i Kiruna för att ta oss de sista 20 milen till huset. Mina kusiner i byn kallar det för paradiset och jag är mer och mer benägen att hålla med. Midnattsolen har inte gett upp även om inte solen står som högst på himmeln mitt-i-natten men ljust kommer det att vara. Myggen brukar vara som värst i mitten av juli men de senaste åren har myggen varit få och lugna så jag tror blint på att det blir så även i sommar.
Om det nu är så att myggen är hemska, regnet strilar och hopplösheten lägger sig på våra axlar tar vi den lilla hyrbilen och åker ännu lite mer norrut. Till Treriksröset - där jag aldrig varit trots närheten och som kan vara spännande för en tolvåring att berätta om i skolan. Om vi blir riktigt ressugna kan vi kanske till och med ta bilen ända till Nordkap... men då ska vi verkligen ha långtråkigt i paradiset.

Och vad tänker jag fixa denna gång då?
Jo med tanke på att sonen är med måste vi se till att ha lite mysigt, och inte bara jobba, så vi kommer att fixa paddlar till kanoten (som pappa byggde på 70-talet och som håller än) och dra iväg till mina ägor på Isosaari. För det är ju nu så att jag aldrig varit där!! Jag äger en massa ängar och halvdålig skog som jag aldrig besökt. Så det kommer att bli spännande att se hur det ser ut där. Jag vet att det ska finnar småbjörkar och hjortronmyrar. Det självklara i packningen blir då gummistövlar och riktigt bra regnställ!
Vi ska också besöka "våra" får som dessutom utökats med några lamm och se hur dom trivs att mumsa på mina ängar. Som jag arrenderat ut gratis till föreningen som äger fåren. Alltså till mig själv också :-)

Sen var det lite jobb också:
Självklart inspektera fuktigheten i stockarna närmast marken - har de torkat ut nu när vi grävt undan jorden som låg emot på utsidan.
Hur ser hussvampen ut nu? I höstas rev jag ju bort allt virke som var angripet och försökte även skrapa bort det som gick på stockarna. Har det blivit nya "rosor" på väggarna eller har det stannat av?
Jag ska förstås prata med folk som skulle kunna hjälpa mig att lyfta huset och renovera/laga mullbänksgrunden så att jag kan börja bygga upp ett fungerande sommarhus. Jag tror att det är dags för en stor insats nästa sommar och det måste jag planera för redan nu!!
Dessutom ska jag göra i ordning ett dass vid huset - det kan vara bra att ha om vi ska jobba mer däromkring nästa sommar.
Och så ska jag se till att stugan, vid sjön där vi nu bor, blir genomstädad och att vi slänger råttangripna mattor och liknande.

Allt detta på en vecka!!