Nu är spaden köpt...

...och även en kofot.
Men det blir nog inte mycket grävning runt grunden då snön fortfarande ligger tjock. Dessutom snöar det ännu mer just i dagarna.
Så spaden får bli en snöspade så jag kan ta mig fram till stugan där jag ska bo. Och för att kunna gräva en gång fram till dasset. Fast så är det ju...och det är ju en del av charmen!!
Jag får mer tid att begrunda och varva ner efter en mycket hektisk vårvinter i storstan. Jag kan bada bastu och ligga på kökssoffan och läsa böcker. Jag åker bil upp så jag kan hälsa på hos släkten och det är ju så mysigt!!
Så jag ser fram emot resan som startar på fredag ...

Nu smälter snön...

Det känns härligt med fåglarna som sjunger allt vad de orkar och att snön är borta i storstan. Även mitt hus börjar tina upp och snart kan man ta sig fram till dörren. Om några veckor åker jag upp igen. Jag packar bilen med tjocka sovsäcken och bra gummistövlar. Jag köper en riktigt bra jordspade och en kofot. Kofoten behövs då jag ska få upp dörren till "stugan" där nyckeln finns och för att riva ett skjul på gården vid mitt hus.
Spaden kommer till användning då jag ska gräva runt grunden för att se hur huset är grundlagt. Nästa sommar ska jag låta lyfta huset för att byta de nedersta stockarna och då ska huset även få nya grundplintar. Därför behövs nu en ordentlig inventering i hur det egentligen ser ut under marken.
Jag ska även ta med mig millimeterrutade ark och tumstock för att mäta upp hela huset. Eftersom jag mest hela tiden sitter i Stockholm och planerar, och drömmer, så är det bra att ha koll på husets storlek mer exakt.
Så det ska jag göra nästa gång - i mitten på maj:
Mäta upp huset grundligt, inner och yttermått, fönster, spisar, dörrar mm, och uthusens yttermått.
Gräva i husets hörn för att se hur grundläggningen ser ut.
Riva ett skjul som ramlar ihop när som helst.
Förhoppningsvis ska jag även laga ett hål i ladugårdstaket - men då måste jag ha hjälp och en bra stege. Kanske jag även hinner med att riva ett rasat tak bakom ladugården - om jag har samma hjälp och stege.

Så detta sitter jag och drömmer om i vårsolen på min balkong på Södermalm :-)

Midvinter

Så ... då kom vi iväg. Det var minus 24 grader vid start och minus 28 när vi var framme två timmar och tjugo mil senare.

Det första jag måste göra var att spänna på mig ett par skidor och ta mig fram till en stuga för att hämta nyckeln till mitt hus. Lätt i sinnet gav jag mig iväg i djupsnön. Inga skoterspår ledde mig utan jag fick följa renarnas framfart. Det syntes att många djur nyligen hade sökt mat just där. Och jag kom fram ganska lätt. Och inte mycket snö hade samlats framför dörren. Men sedan tog min tur slut. Dörren gick inte att få upp. Helt omöjligt så jag fick ge upp. Och skida tillbaks till den varma bilen.

Jag kom alltså inte in i mitt hus men jag kunde plumsa runt och ta vackra bilder. Varsågoda!!

Om några dagar ...

...åker jag till mitt hus. Det är minst en meter snö och kanske omöjligt att ta sig in men jag tänker försöka. Jag ska jobba ca 20 mil från huset och får en ledig dag så jag har gjort upp med ett par vänner, som gärna vill se mitt projekt så fort som möjligt. Jag har hyrt en bil. Och måste ta med mig skidorna. För nyckeln hänger på en krok i en stuga som ligger ett par kilometer in i skogen.
Så först åker vi 20 mil norrut. Försöker hitta en lämplig plats efter vägen för bilen. Jag tar på mig skidorna och tar mig till stugan och hämtar nyckel och spade. Och sedan kan vi åka in i byn.
Där får vi säkert skotta vägen fram till dörren för att kunna ta oss in.
Ganska jobbigt projekt. Och egentligen rätt onödigt. Men spännande och roligt. Och jag ska ta massor med vinterbilder att visa här på bloggen.
Så.... om en dryg vecka borde det finnas lite fina bilder här!! Och det kan ju vara värt allt besvär!

Hittade lite bilder

Jag fick lite bilder i min hand. Tagna på mitt hus bara 6 år efter det slutade vara uppvärmt. På bilderna ser man min far, jag och mina äldsta söner som är där och kollar läget när min pappa nyss hade ärvt huset. På bilderna ser man att det ser betydligt risigare ut på utsidan men att insidan är i bättre skick. Exempelvis finns inte stöttan vid vasken i kökshörnan.

Det finns även en bild på sågen som på den tiden

fortfarande var någon typ av byggnation, i dag är den helt raserad och alla maskiner rostar.

Och så finns bild på en lada som vi inte längre hittar. En lite speciell modell i två våningar som måste ha varit bra för att lagra hö hela vintern. När jag åker till huset nästa gång ska jag ge mig

ut på jakt efter spår efter den ladan. Det måste finnas något kvar!

Nytt år .... och en massa drömmar ...

Medans världen försöker hjälpa Haiti på de sätt man kan drömmer jag om att jag lever i en tid när vi måste klara oss själva. Visst är det katastrofen i en annan del av världen som tar sig in i mina drömmar men också huset som blinkar till mig i drömmen. I den dröm jag hade en natt nyligen satt jag vid en eld med mina närmaste. Vi var helt utlämnade åt varandra och det kändes så lugnt och trivsamt. Vi satt vid elden och fördelade arbetet som skulle göras med maten och bostaden. Ingen el, ingen kyl, ingen mataffär.
När jag vaknade fanns drömmen kvar länge och jag kan känna att så skulle man nog må bra av att leva; att arbeta för att få fram maten och värmen. Under förutsättning att man kan planera för sitt liv. Att man har möjlighet att få så mycket som man behöver, när man behöver det. Det har tyvärr inte människorna i Haiti just nu. Mina tankar går till dem när jag sitter vid min dator. TVn är också på och jag har nyss tömt diskmaskinen. Tvättmaskinen har just tystnat och jag ska strax resa mig för att hänga upp den för torkning. Allt detta som vi tar för givet och som plötsligt, på några få sekunder, skulle kunna skakas bort om jag hade haft oturen att leva i Haiti just nu.
Vi människor har nog glömt hur otroligt små och sårbara vi är. Och hur otroligt mycket mer sårbara vi är i dagens samhälle då vi har glömt hur man ska kunna skaffa mat och kläder på egen hand. Om elektriciteten försvann för oss mitt i storstan när det är så kallt, så som det har varit denna jul och nyårshelg, då skulle vi få det riktigt svårt. Det skulle bli kallt och vi skulle få tränga ihop oss i ett rum med alla filtar och alla värmeljus vi kunde hitta. Men det skulle inte vara så farligt. Det som skulle vara svårt är att laga mat. Som tur är har jag ett gammalt Trangiakök så jag skulle kunna värma vatten för lite varm soppa - om jag fick tag på rödsprit!? Eftersom kyl och frys skulle stängas av skulle all mat förstöras om det inte var så kallt utomhus. Vattnet skulle sluta rinna i våra ledningar och vi skulle få hämta snö från gården att tina... om det fanns snö.
Så går mina funderingar när jag tänker på Haiti och vad som skulle hända om vi här i storstan skulle råka ut för något som vi inte skulle kunna klara numera.

Jag har en dröm. En dröm som växt fram ur mitt husprojekt är att jag ska leva och bo i mitt hus under ett helt år ... om 5-8 år då det är beboeligt. En dröm om att hämta ved, kapa och klyva. En dröm om att odla potatis och rotfrukter i landet och andra grönsaker i ett växthus. En dröm om att hämta bär ur skogen och sylta och safta.Fiska i älven, lära mig hämta lax i forsen. Att se hur jag skulle kunna klara mig ett år som självförsörjande. Det är en spännande tanke. Och otroligt inspirerande för det är för detta år jag kommer att försöka få ordning på huset.

Adventstider

Middag med kusin, runt köksbordet sitter vi och planerar och fantiserar. Jag om mitt gamla hus som kanske kan bli min fasta punkt i framtiden. Kusinen om den camping som hon nyss köpt. Ett par mil från mitt hus.

Tänk vilka möjligheter vi kan ha. Samarbete inom våra verksamheter. Rekreation för stressade storstadsbor. Avslappning och en massa positiv energi från lapplandsluften. Vedeldad bastu och älven runt knuten. Fåren som bräker och tuppen som gal med sina vimsiga hönor på släp. Laxen som sprätter i älven.

Tänk vilka möjligheter!!

Bara fantasin sätter gränser!!!