Ja då så ... vad hände sist?

I hällande regn åkte vi, jag och sonen, med den hyrda minibilen de 20 milen upp till huset. Regnet var så kraftigt att jag trodde vi skulle svepas av vägen och fick krypköra fram vissa sträckor. Vindrutetorkarna gick på för fullt och ändå såg vi inte mycket. Väl framme i stugan vid sjön fick vi springa in så vi inte skulle bli allt för dränkta. Men där var så skönt... varmare inne än ute. Som om någon varit där och värmt upp för oss. (Kanske det berodde på att före regnet hade det varit sol några dagar). Nöjda och glada kröp vi ner i sovsäckarna och sövdes av ljudet av regnet mot plåttaket.
Morgonen därefter var det inte lika skönt att krypa ur den varma bädden. Regnet hade upphört med vinden ven, ja det var nog nära storm, som tryckte in kalluften i stugan. Utetermometern visade 5 plusgrader och inne var det knappt 10!!!
Ja så var starten på vår stugvecka.

Och det blev en jätteskön vecka. Vinden avtog och solen glimtade fram då och då och gjorde luften riktigt skön. Vi badade bastu ett par gånger och sonen ville att vi skulle doppa oss i sjön men jag stod mer än gärna på stranden och tittade på när han försökte sänka ner kroppen i det iskalla vattnet. Vi drog ner kanoten till stranden och paddlade över till andra sidan sjön och kollade till fasters stuga, som tyvärr står tom för det mesta nuförtiden. När jag var barn - ja ända till för så där 10-15 år sedan - var det fullt liv i alla stugor runt sjön och vi rodde ofta över till fasters stuga för att bada bastu, och glutta bakom gardinen när alla rödbrusiga gubbar sprang ner till sjön efter bastubadet, eller bara för en kort pratstund om hjortronplockningen eller fiskelyckan. Men nu har alla blivit gamla. Och nästa generation har inte riktigt tagit över på samma sätt som då även om det börjar röra sig lite i stugorna numera - bland annat i våran.

Vi var i mitt hus i byn och tittade till, mer kunde jag inte göra denna gång. Och till min lättnad såg jag inte ett enda spår av hussvampen. Men jag vet att jag inte kan "ropa hej förrän jag helt har kommit över bäcken" för jag vet om att den kommer tillbaka om jag inte gör något åt det. Så jag pratade runt än en gång och fick två bra namn på timmermän som skulle kunna hjälpa mig så jag börjar se hoppfullt på möjligheten att lyfta huset nästa sommar. Jag har funderat och läst och funderat, och även frågat runt och fått svar som jag inte blivit nöjd med , och kommit fram till att jag ska behålla mullbänksgrunden!!

Huset är alltså grundlagt på en mullbänk. Det betyder att golvbjälkarna ligger i jord och golvet ligger direkt på jorden. Man har alltså öst in torr jord innanför nedersta stockvarvet och även på utsidan har man skottat upp jord över den nedersta stocken för att få ett dragfritt innergolv. Och det har fungerat under alla år huset har varit uppvärmt. Då har värmen tryckt undan den fukt som velat komma in och även torkat upp det som kommit in, men den dagen man slutade elda i huset har fukten kunnat tränga in på den sidan där det har varit som mest fuktbelastat på utsidan. Vid ett av husets hörn stod en gammal vattentunna. Ner i denna tunna har en massa vatten runnit från taket och när tunnan varit full har det skvättat rakt in mot fasaden!! Ingen annan del av fasaden eller golvet är så skadat som där!! Självklart tog vi bort tunnan förra sommaren samtidigt som vi grävde bort jorden som låg mot stockarna.

Så jag tror man får göra så här:
Ta bort innergolvet i pörtet - som är det rum som har de mesta skadorna - efter att plankorna är ordentligt märkta. De som är skadade av svampen måste vi bränna. Resten sparar vi och lägger in igen. Vi måste också lyfta ur fönster och dörrar. Eventuellt lossa murstockarna från taket om de sitter fast - mest för att inte skada taket då jag ändå måste få murarna omgjorda. Och sedan lyfta hela härligheten så pass att de skadade stockarna kan avlägsnas och nya kan komma på plats. Nya stockar med samma dimension och längd givetvis. Och det betyder att jag bör beställa dem ganska snart då det inte är några småpinnar det handlar om. Kanske vi även behöver gjuta hörnstenar också ifall de gamla inte räcker till.
Därefter behövs en komplettering av mullbänkens torra jord och sedan nytt golv. I pörtet. Jag tror att de små kamrarana inte behöver åtgärdas alls då det är torrt och fint på de stockarna som finns i de rummen. Så länge som jag tänker mig att inte bo där mitt i kallaste vintern så behöver det inte göras mer.
Enkelt ... eller hur :-)

Ja det är nästa sommars jobb och det känns spännande!!

Men vad gjorde vi mer?
Jo vi var ute på mina ägor en hel dag, jo det tar en hel dag att trampa runt om man vill gå runt alltihop, men vi passade på att klappa fåren samtidigt och det tog ganska lång tid, och studera alla blommor som vi såg eftersom vi var ute med en guide som kunde mycket mycket om den natur vi strövade runt i. Vi kunde även smaka på hjortron, då vi hittade några som vara klara ute på en gungande myr, och sitta på min älvskant och äta matsäcken som vår guide så tacksamt hade med sig! Det vi hittade på mina ägor var mycket småbjörk, med mygg förstås, lite torra tallhedar, någon liten sjö och så förstås igenväxta ängar med raserade lador - varav en lada med en massa skrivet på en vägg. Det mesta på finska och oläsligt men på ett ställe stod det "Höbärgning 1957" och det tror jag säkert att min pappa skrev dit då han varje sommarlov var hemma och hjälpte till på gården även om han läste i Göteborg på den tiden. Så nu kommer jag att själv kunna ta mig i land på den stora ön och kunna hitta till mina marker nästa gång jag får lust :-)

Förutom det - jo vi hälsade på släkten, som alltid lika mysigt och trevligt och så åkte vi till Treriksröset!!! Det var en riktig höjdare som jag varmt kan rekommendera. Först bil i ca 10 mil och därefter en båt som går flera turer varje dag och tar ca 45 minuter - som kostade en massa pengar men det var det värt - och därefter en prommenad på ca en timme. Väl framme i Treriksröset blev det en hel del fotande och ... sen gick vi tillbaka!! Men naturen var storslagen. Växterna var vackra. Sjön var blank och fjällen höga.

Det var vår vecka. Som även innehöll mys framför brasan. En massa lyssnande på radion. Och en hel del kortspel ...

Och nästa år gör vi det igen - sonen och jag!!

Snart dax igen ...

Om en dryg vecka vänder jag norrut igen. Spaden och kofoten är redan där, har följt med min syster på hennes resa till Lappland och lofoten.
Denna gång tar jag med yngste sonen med på tåget. Vi hyr sedan en liten bil i Kiruna för att ta oss de sista 20 milen till huset. Mina kusiner i byn kallar det för paradiset och jag är mer och mer benägen att hålla med. Midnattsolen har inte gett upp även om inte solen står som högst på himmeln mitt-i-natten men ljust kommer det att vara. Myggen brukar vara som värst i mitten av juli men de senaste åren har myggen varit få och lugna så jag tror blint på att det blir så även i sommar.
Om det nu är så att myggen är hemska, regnet strilar och hopplösheten lägger sig på våra axlar tar vi den lilla hyrbilen och åker ännu lite mer norrut. Till Treriksröset - där jag aldrig varit trots närheten och som kan vara spännande för en tolvåring att berätta om i skolan. Om vi blir riktigt ressugna kan vi kanske till och med ta bilen ända till Nordkap... men då ska vi verkligen ha långtråkigt i paradiset.

Och vad tänker jag fixa denna gång då?
Jo med tanke på att sonen är med måste vi se till att ha lite mysigt, och inte bara jobba, så vi kommer att fixa paddlar till kanoten (som pappa byggde på 70-talet och som håller än) och dra iväg till mina ägor på Isosaari. För det är ju nu så att jag aldrig varit där!! Jag äger en massa ängar och halvdålig skog som jag aldrig besökt. Så det kommer att bli spännande att se hur det ser ut där. Jag vet att det ska finnar småbjörkar och hjortronmyrar. Det självklara i packningen blir då gummistövlar och riktigt bra regnställ!
Vi ska också besöka "våra" får som dessutom utökats med några lamm och se hur dom trivs att mumsa på mina ängar. Som jag arrenderat ut gratis till föreningen som äger fåren. Alltså till mig själv också :-)

Sen var det lite jobb också:
Självklart inspektera fuktigheten i stockarna närmast marken - har de torkat ut nu när vi grävt undan jorden som låg emot på utsidan.
Hur ser hussvampen ut nu? I höstas rev jag ju bort allt virke som var angripet och försökte även skrapa bort det som gick på stockarna. Har det blivit nya "rosor" på väggarna eller har det stannat av?
Jag ska förstås prata med folk som skulle kunna hjälpa mig att lyfta huset och renovera/laga mullbänksgrunden så att jag kan börja bygga upp ett fungerande sommarhus. Jag tror att det är dags för en stor insats nästa sommar och det måste jag planera för redan nu!!
Dessutom ska jag göra i ordning ett dass vid huset - det kan vara bra att ha om vi ska jobba mer däromkring nästa sommar.
Och så ska jag se till att stugan, vid sjön där vi nu bor, blir genomstädad och att vi slänger råttangripna mattor och liknande.

Allt detta på en vecka!!

Ja vad säger man ... allt blir inte alltid som man tänker det!?

Och så blev det denna gång!! Jag tog inte bilen norrut! För dagarna innan jag skulle åka började mitt badrum rivas ut - det har varit hemskt sedan jag flyttade in för två år sedan och nu var det plötsligt dags för renovering. Vilket innebar att katterna måste flytta ut i några dagar ... och jag kunde inte åka norrut förrän dom kunde flytta hem igen!!

Alltså blev allt skjutet ett par dagar framåt i tiden så jag fick planera om allt!! Flyg, låna bil, tåg, hyra bil och slutligen flyg hemåt igen.

Så till huset kom jag ändå - och det inte ens senare än jag tänkt mig .... och säkert piggare också eftersom jag inte behövde köra hela vägen (två dagar). Men någon grävning var det inte att tänka på eftersom snön fortfarande låg djup runt huset.

Men en sak gjorde jag - och det ordentligt - jag mätte upp huset. I alla möjligt riktningar. Och alla detaljer. Och höjder. Så nu ska jag renrita och göra skisser.

Jag fotograferade också det jag kom åt och lyckades även hitta hörnstenar som stockarna ligger på.

Nästa steg blir nu att hitta någon som bytt ut stockar och gjort om grunden på liknande hus. Jag fick några namn så nu kan jag nysta vidare här hemifrån!!

Dessutom fick jag njuta av lugn, snöskottning och eldning i stugan ... så min vistelse i norr var lika bra ändå!!

Nu är spaden köpt...

...och även en kofot.
Men det blir nog inte mycket grävning runt grunden då snön fortfarande ligger tjock. Dessutom snöar det ännu mer just i dagarna.
Så spaden får bli en snöspade så jag kan ta mig fram till stugan där jag ska bo. Och för att kunna gräva en gång fram till dasset. Fast så är det ju...och det är ju en del av charmen!!
Jag får mer tid att begrunda och varva ner efter en mycket hektisk vårvinter i storstan. Jag kan bada bastu och ligga på kökssoffan och läsa böcker. Jag åker bil upp så jag kan hälsa på hos släkten och det är ju så mysigt!!
Så jag ser fram emot resan som startar på fredag ...

Nu smälter snön...

Det känns härligt med fåglarna som sjunger allt vad de orkar och att snön är borta i storstan. Även mitt hus börjar tina upp och snart kan man ta sig fram till dörren. Om några veckor åker jag upp igen. Jag packar bilen med tjocka sovsäcken och bra gummistövlar. Jag köper en riktigt bra jordspade och en kofot. Kofoten behövs då jag ska få upp dörren till "stugan" där nyckeln finns och för att riva ett skjul på gården vid mitt hus.
Spaden kommer till användning då jag ska gräva runt grunden för att se hur huset är grundlagt. Nästa sommar ska jag låta lyfta huset för att byta de nedersta stockarna och då ska huset även få nya grundplintar. Därför behövs nu en ordentlig inventering i hur det egentligen ser ut under marken.
Jag ska även ta med mig millimeterrutade ark och tumstock för att mäta upp hela huset. Eftersom jag mest hela tiden sitter i Stockholm och planerar, och drömmer, så är det bra att ha koll på husets storlek mer exakt.
Så det ska jag göra nästa gång - i mitten på maj:
Mäta upp huset grundligt, inner och yttermått, fönster, spisar, dörrar mm, och uthusens yttermått.
Gräva i husets hörn för att se hur grundläggningen ser ut.
Riva ett skjul som ramlar ihop när som helst.
Förhoppningsvis ska jag även laga ett hål i ladugårdstaket - men då måste jag ha hjälp och en bra stege. Kanske jag även hinner med att riva ett rasat tak bakom ladugården - om jag har samma hjälp och stege.

Så detta sitter jag och drömmer om i vårsolen på min balkong på Södermalm :-)

Midvinter

Så ... då kom vi iväg. Det var minus 24 grader vid start och minus 28 när vi var framme två timmar och tjugo mil senare.

Det första jag måste göra var att spänna på mig ett par skidor och ta mig fram till en stuga för att hämta nyckeln till mitt hus. Lätt i sinnet gav jag mig iväg i djupsnön. Inga skoterspår ledde mig utan jag fick följa renarnas framfart. Det syntes att många djur nyligen hade sökt mat just där. Och jag kom fram ganska lätt. Och inte mycket snö hade samlats framför dörren. Men sedan tog min tur slut. Dörren gick inte att få upp. Helt omöjligt så jag fick ge upp. Och skida tillbaks till den varma bilen.

Jag kom alltså inte in i mitt hus men jag kunde plumsa runt och ta vackra bilder. Varsågoda!!

Om några dagar ...

...åker jag till mitt hus. Det är minst en meter snö och kanske omöjligt att ta sig in men jag tänker försöka. Jag ska jobba ca 20 mil från huset och får en ledig dag så jag har gjort upp med ett par vänner, som gärna vill se mitt projekt så fort som möjligt. Jag har hyrt en bil. Och måste ta med mig skidorna. För nyckeln hänger på en krok i en stuga som ligger ett par kilometer in i skogen.
Så först åker vi 20 mil norrut. Försöker hitta en lämplig plats efter vägen för bilen. Jag tar på mig skidorna och tar mig till stugan och hämtar nyckel och spade. Och sedan kan vi åka in i byn.
Där får vi säkert skotta vägen fram till dörren för att kunna ta oss in.
Ganska jobbigt projekt. Och egentligen rätt onödigt. Men spännande och roligt. Och jag ska ta massor med vinterbilder att visa här på bloggen.
Så.... om en dryg vecka borde det finnas lite fina bilder här!! Och det kan ju vara värt allt besvär!